Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Folket af Z. Topelius - Sport och folknöjen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ett egendomligt och allmänt folknöje är talkkoon, som består i tillfällig förplägning för att
samla arbetare till brådskande sysslor. En åker behöfver skäras, en äng bergas, en ria tröskas,
ett gärde stängas, ett fiske påskyndas, en brud utstyras eller annat sådant, hvartill för tillfället
saknas behöfliga arbetskrafter. Grannar och vänner inbjudas då att medverka utan annan
ersättning, än extra undfägnad, som rättar sig efter råd och lägenhet. På en dag kan då medhinnas
många dagars arbete under muntert samspråk, och den enighet, den grannsämja, som råda vid
dessa glada tillfällen, höra till de vackra sidorna af folklifvet.
Finnen älskar musik, äfven glad musik, hvarom de melodier vittna, dem man öfverallt får
höra på dragharmonikor, fioler och kringvandrande italienares positiver. Hvilket icke hindrar
naturstämningen i hans lugna sjöar och ensliga barrskogar att vanligast färglägga folkvisan i moll.
Där visan saknas, ersättes hon ofta af kyrkans entoniga psalmer, hvilka fått en reflex i andeliga
folkvisor.
De gamla mytiska runorna sjöngos vanligen vexelvis af två sångare, hvilka, sittande mot
hvarandra, höllo hvarandra i händerna, därvid den andre sångaren upprepade strofen, medan den
förste uttänkte fortsättningen. De nya sångarne, som i östra Finland äro välkomne vid alla
folkfester, improvisera, med eller utan nationalharpan kantele, sina ofta satiriska dikter inför
beundrande åhörare. Sådana improvisationer behandla vanligen ämnen ur folklifvet, men höja sig
stundom till patriotisk glöd. Talrika ordspråk gå som gångbart mynt och måla träffande en
situation. Gåtlekar brukas som prof på skarpsinnighet. Vid skenet af aftonbrasan täfla äldre
ocb yngre om äran att uppfinna och tyda klyftiga gåtor, af hvilka, liksom af ordspråken, flera
tusende äro antecknade. Den, som förfelat tydningen af ett visst antal gåtor, förvisas, under
skämt och åtlöje, till en mystisk ort, Hymylä, där allt är upp- och nedvändt, där trädet hugger
yxan, där grytan kokar värdinnan o. s. v., för hvilket allt han vid återkomsten bör redogöra.
Främlingen anar icke, huru mycken naturlig glädtighet dock kan bo under finnens kärfva
yta, där han, fri från bekymmer, kan vara sig själf. Under starkt tryck är behofvet af en
reaktion desto kännbarare. Den stränga nordiska naturen har sin korta, men tjusande vår. Helt kan
den icke glömma sin vinternatt; odeladt kan icke heller nordbon hängifva sig åt gladare intryck,
det är alltid ett allvar i själfva löjet, men just detta ger det en djupare färg, än den lätta glädje,
som icke vet af en gårdag eller en morgondag.
Z. Topelius.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
