Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Politisk öfversigt af L. Mechelin - Statsförfattningen - Regeringsperioderna efter 1809 - Alexander I:s regeringstid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
honom ensam afgöranderätten i frågor rörande utrikespolitiken, så finner man, att Finlands
konstitution lagt i monarkens hand alla erforderliga vilkor för en stark regeringsmakt.
Hvad åter angår garantierna för folkets rättigheter och medborgarnes frihet, så stadga dessa
grundlagar, — utöfver hvad ofvan anförts om regeringens förande enligt lag samt om
folkrepresentationens deltagande i lagstiftningen och om dess beskattningsrätt, — att ingen
medborgare får kränkas till lif eller lem, ära, välfärd eller egendom, annorlunda än på grund af laglig
dom, att ingen får undandragas den domstol, som enligt lag är hans forum, att »skicklighet,
förtjenst, erfarenhet och bepröfvad medborgerlig dygd» skola vara enda och rätta grunden för
befordran till statens tjenster samt att dessa tjenster skola endast med inhemska män besättas,
där ej monarken under vissa i lagen antydda förutsättningar finner nödigt härifrån undantag göra.
En del dylika garantier voro faststälda genom de speciallagar af 1723 och 1789, som innehålla
privilegier för de fyra stånden: ridderskapet och adeln, presteståndet, borgareståndet och
bondeståndet. Ståndsprivilegierna, hvilkas bestånd bekräftats genom grundlag, hafva visserligen närmast
haft till uppgift att genom fasta lagbud ordna de fyra politiska ståndsklassernas rättsliga ställning
i samhället och trygga dem vid vissa speciela rättigheter, hvilka delvis inneburo
företrädesrättigheter, men de innehålla därjämte stadganden, som haft betydelsen af allmänna garantier för
medborgerlig rätt.
Dessa fyra stånd bilda underlaget för folkrepresentationens sammansättning vid landtdag.
För landtdagens organisation skall senare redogöras.
Angående regeringskonseljens organisation och uppgift innehöll 1809 års reglemente följande
hufvudsakliga bestämningar:
Finlands allmänna styrelse anförtros en regeringskonselj, bestående af två departement. Allt
hvad rättvisans och den allmänna hushållningens handhafvande vidkommer öfverlemnas till
konseljens åtgärd, med undantag af ärenden, hvilkas afgörande, enligt lagarna, omedelbart tillhör
Högsta makten. Justitie departementet är landets högsta domstol och eger den allmänna tillsynen
öfver rättsvården. Ekonomie departementet handlägger ärendena rörande landets allmänna
hushållning och förvaltning, hvilka under förra styrelsen voro fördelade på särskilda kollegier. I enlighet
härmed omfattar detta departement ett antal expeditioner, mostvarande förvaltningens skilda grenar.
— Generalguvernören är ordförande i konseljen, hvilken består af fjorton ledamöter. Konseljens
prokurator öfvervakar lagarnas efterlefnad. Konseljen kan icke utöfva annan makt, än den Hans
Kejserliga Majestät konseljen anförtrott; därför skola dess beslut i Kejsarens namn utfärdas.
Efter denna redogörelse för hufvuddragen af den statsförfattning, med hvilken Finland
inträdde i föreningen med kejsardömet Ryssland, återstår ännu att omnämna ett grundlagsbud, hvars
betänkliga innehåll under de stundande tiderna gjorde sig gällande, nämligen det stadgande i
regeringsformen, enligt hvilket bestämmandet af tiden för ständernas sammankallande helt och
hållet ankom på monarken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
