Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Nationalhushållningen - A. Mynt-, Bank- och Försäkringsväsendet. Af Emil Schybergson - 2. Bankväsendet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2. Bankväsendet. Det första penningeinstitutet i Finland var en diskont» för utlåning
mot vexlar, aktier och borgen. Det inrättades i Åbo år 1803 med ett aktiekapital af 150,000
riksdaler banko, men upphörde till följd af kriget redan år 1808.
Tre år senare, den 12 december 1811, utfärdades reglemente för »Vexel-, låne- och
deposi-tionscontoiret i Finland», numera »Finlands Bank». Banken, som förlädes till Åbo, skulle enligt
reglementet hafva ett grundkapital af en million rubel silfver eller två millioner rubel
bankoassigna-tioner, men mer än hälften däraf kom icke banken till del, och äfven denna summa inflöt endast
efterhand under en tid af fem år. Bankens närmaste uppgift var att utgifva lån åt personer,
som stodo i skuld till bankinrättningar m. m. i Sverige. Lånen beviljades mot inteckning i fast
egendom på landet samt mot hypotek af fabriks- och brukstillverkningar, men äfven mot borgen.
I bankens program ingick därjämte sedelemission, ehuru i ringa utsträckning. Sedlarna skulle
nämligen lyda endast å små valörer: 20, 50 och 75 kopek samt 1, 2 och 4 rubel
bankoassigna-tioner. Denna sedelutgifning var högst år 1821 med 2,139,000 rubel, nedgick år 1833 till
828.000 rubel, men steg åter
under de närmast följande åren
till 1 å 1 ^2 million rubel
banko-assignationer.
Större betydelse fick
bankens sedelemission från år
1840. Sedlarna utfärdades
då-mera äfven å högre valörer
och blefvo till följd af
myntrealisationen och därmed
sammanhängande åtgärder det
huf-vudsakliga bytesmedlet i
landet. Ar 1841 uppgick bankens
sedelemission till 2,329,000
rubel silfver, året därpå till
3.675.000 rubel samt
varierade under den närmast
följande tiden mellan fyra och
sex millioner rubel.
Till följd af de resurser,
som den ökade sedelemissionen tillförde banken, utvidgades dess rörelse, jämte det bankens verksamhet
äfven i öfrigt omorganiserades. Är 1859 tillkommo ytterligare nya verksamhetsgrenar. Men sin
nuvarande gestaltning erhöll banken icke förr än år 1868, då den öfverlemnades till landets ständer.
Redan vid Borgå landtdag hade ständerna hemstält om inrättande af en bank, som skulle
styras och förvaltas af ständerna eller deras fullmäktige och benämnas: »Finlands Ständers Bank».
Äfven på detta område sökte ständerna sålunda ordna förhållandena efter samma grunder, som
därförinnan varit gällande. Statsbanken i Sverige, benämnd »Riksens ständers bank», hade
nämligen allt sedan dess grundläggning varit under ständernas »egen garanti och vård», och detta
förhållande blef uttryckligen faststäldt i 55 § af 1772 års regeringsform. Under en följd af år
iakttogs detta stadgande i Finland endast såtillvida, att bankens revision försiggick i närvaro af
representanter för de skilda stånden. Men då landtdagarnas sammankallande på 1860-talet åter
vidtog, blef det vid Borgå landtdag framstälda förslaget genom regeringens initiativ ånyo upptaget.
Dock kunde ännu vid 1863—1864 års landtdag enhet icke vinnas mellan regering och
representation angående frågans detaljer, och reformen kom därför icke till stånd förr än vid följande
ständermöte 1867.
Finlands Bank.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
