Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Vetenskapliga och Litterära Samfund - A. Finska Vetenskaps-Societeten. Af L. Lindelöf - B. Societas pro Panna et Flora fennica. Af Fredr. Elfving
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
landets ständer societeten genom ett anslag af 3,000 mark ur Längmanska medlen att användas till
prisbelönande af något vetenskapligt arbete under nästföljande tre år.
Societetens förste sekreterare, kanslirådet af Schultén, afgick från denna befattning, som han
innehaft i nära 17 år, den 29 april 1855, sedan han kort förut lemmit universitetet såsom professor
emeritus. Efter honom innehades sekreterarebefattningen af professorn i kemi, numera senatorn,
A. E. Arppe, intill den 29 april 1807, från hvilken tid undertecknad varit behedrad med detta
uppdrag.
Såsom af denna korta historik torde framgå, har den verksamhet Finska
Vetenskaps-Socie-teten under sin 55-åriga tillvaro utvecklat, varit ganska mångsidig och omfattande. Det har ej
hört till vår uppgift att ingå i redogörelse för eller bedömande af hvad enskilda af dess
medlemmar genom sina specialarbeten i vetenskapens tjenst uträttat. Vi våga tro, att det äfven utan en
sådan detaljgranskning skall kunna medgifvas, att societeten ej blott genom de i dess skrifter
framlagda frukterna af sin verksamhet, utan äfven genom de mångfaldiga väckelser till vetenskaplig
forskning och produktivitet, som ur dess krets utgått, fylt en icke oväsentlig uppgift i 19:de
seklets kulturarbete i Finland, samt att dess sträfvanden i sin mån tjenat att förmedla den andliga
gemenskapen mellan finska nationen och Europas öfriga kulturfolk.
L. Lindelöf.
B. SOCIETAS PRO FAUNA ET FLORA FENNICA.
Det var icke en tillfällighet, att Finlands första vetenskapliga samfund var Societas pro
fauna et flora fennica, ty det finnes väl intet område för forskning, där sammanslutning under
insigtsfull ledning så lätt kan komma gagneliga resultat å stad, som naturalhistoriens i dess första
utvecklingsstadium. Erfarne vetenskapsmän var det icke, som grundläde detta sällskap. Det var
till största delen unge studenter, som den 1 november 1821 sammankommo hos professorn C. R.
Sahlberg och med sina lärare öfverenskommo om stiftandet af ett Sällskap för finsk zoologi
och botanik för att »medelst samlande af Finlands djur och växter göra en närmare bekantskap
med landets Fauna och Flora». Med raskt mod grep man verket an. Den unga föreningens
tillgångar voro ytterst begränsade — de utgjordes hufvudsakligen af medlemmarnes små
inträdes-afgifter — men oegennyttan samt det vetenskapliga och patriotiska intresset desto större, och
inom några år hade man hopbragt rätt betydande samlingar af inhemska naturalster. För deras
uppställande beredde universitetet plats. Vid Äbo brand 1827 förstördes allt, men efter
universitetets flyttning till Helsingfors organiserade sig sällskapet ånyo i denna stad och återtog sin
verksamhet. Enligt de nya stadgarne af år 1829 var sällskapets ändamål »att anlägga och bilda
ett finskt museum naturale och att sammanbringa nödiga materialier till en i möjligaste måtto
fullständig Fauna et Flora Fennica», till hvilket ändamåls vinnande sällskapet skulle »insamla
och förvara l:o) de inom Finlands område befintliga organiska naturalster; samt 2:o) uppgifter
och underrättelser rörande dem ; vidare skulle, till försäkrande af samlingarnas fortfarande bestånd,
en stående penningefoncl bildas. Till ledamöter skulle inbjudas »alla för fosterländsk
naturkännedom nitälskande män». Ar 1838 kunde sällskapet för första gången utsända en stipendiat, denna
gång till Lappland, och honom följde med längre eller kortare mellanskof andra exkurrenter,
hvilkas skördar kommo museet att allt mer tillväxa.
Hade det, tack vare enskilda medlemmars uppoffringar, tidigare varit möjligt för sällskapet
att ordna och beherska dessa samlingar i den lokal universitetet för dem upplåtit, blef detta nu
allt svårare, och det var endast en naturlig utveckling af förhållandena, att sällskapet år 1858
afstod alla sina dåvarande och blifvande samlingar till universitetet, för att i dess ägo och under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
