Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Den Sköna Litteraturen - A. Finlands Svenska Litteratur. Af C. G. Estlander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
danskarne, men äfven hjältens öde och de situationer, genom hvilka han fördes, väckte intresse och
förhoppningar för framtiden. Den nästföljande, »En inföding», var förnämligast känsloanalys,
men därjämte ett intressant försök att karakterisera de olika bildningspartierna i landet, dock
mera med hänsyn till temperament, än till sträfvanden och idéer. I »Hårda tider», där ämnet är
hemtadt från det stora nödåret 1867 1868, har författaren slutligen fått erfara, huru svårt det
vill vara, äfven för den mest förfinade sensualism, att, med naturalismens mål och medel och utan
högre principer, framställa ett samhälle i kamp mot ödet. Måhända har Tavaststjerna lyckats
bäst i de små bilder han samlat och utgifvit efter hand (»I förbindelser», »Marin och genre»,
1 unga år»), där man finner många tjusande stämningar ur lifvet i staden, på badorten, vid
hafskusten, målade med fulländad konst. Det nya diktsättet har med talang användts af fröken
Alexandra Gripenberg, pseudonymen Aarne (f. 1857), till att uttrycka författarinnans sympatier
i språkfrågan (novellsamlingarna »Strån», »I tätnande led>). Ofver hufvud hafva fruntimren, för
att blott nämna fru Ina Lange (f. Forsten) och Gerda v. Mickwitz, icke tvekat att ansluta sig
till riktningen i alla dess yttringar. Ett sorgfälligt studium af verkligheten på målarens sätt, i
förening med en säkrare konst att berätta och ett enklare språk, har gett en egen prägel åt
Helena Westermarcks (f. 1857) novellsamlingar. Bland de yngsta författarne förtjena framhållas
K. V. Zilliacus (f. 1855) för den friska humorn i hans »Utvandrarehistorier» och isynnerhet
Mikael Lybeck (f. 1864), som i lyriska dikter, noveller och skizzer visat sig besitta i hög grad
riktningens fel och förtjenster; han skall väl dock, bör man hoppas, ifrån densamma arbeta sig
fram till en klarnad idévärld.
Gentemot de olika riktningarna och skiftningarna i litteraturen har kritiken icke förhållit
sig neutral. Sedan Snellmans Litteraturblad upphört med 1863 och Litterär tidskrift, som begynte
året därpå, gått in 1865, har från 1876 på hösten Finsk tidskrift utgjort organ för den litterära
kritiken på svenska och sökt att med ett tveeggadt vapen bekämpa såväl den naturlösa idealismen
som den idélösa naturalismen. För att verka i samma syfte utgaf C. G. Estlander en
sammanfattning af »J. L. Runebergs estetiska åsigter» och en framställning af »Naturalismen enligt Zola».
Noggranna »Biografiska anteckningar om Johan Ludvig Runeberg» hafva utgifvits af Johan Elias
Strömborg (lyeeilektor, f. 1833). I varmt hållna bilder har Gabriel Lagus skildrat »Den
svenskfinska litteraturens utveckling till Runeberg», medan Valfrid Vasenius (vice bibliotekarie, f. 1848),
som i kritisk-biografiska arbeten behandlat Runeberg och Ibsen, i en förtjenstfull lärobok framstält
den finsk-svenska litteraturens utveckling jämsides med den svenska.
Hvilken vändning öfverhufvud förestår vår svenska skönlitteratur, om och när idéerna skola
återtaga väldet i fantasins skapelser, är naturligtvis beroende af bildningens allmänna
utvecklingsgång, men bestämmes dock äfven af de vilkor samhället erbjuder, särdeles de strömningar, som
arbeta i nationens inre. Det vigtigaste är dock stora och ledande snillens tillkomst, om sådana
ännu skulle förunnas oss enligt Försynens outransakliga rådslag.
C. G. Estlander.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
