Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Den Sköna Litteraturen - B. Finlands Finska Litteratur. Af E. Aspelin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
är omtalad t, ingår ett antal af dessa sånger i Kalevala, men den valda samling Lönnrot senare
redigerade bildar ensam för sig en lika stor volym, som hela detta epos. Med afseende å formen
fördela sig trollsångerna, hvilka vanligen reciteras för att af vän da eller fördrifva sjukdomar och
annan ofärd, i två grupper. Den ena, utan tvifvel äldre gruppen omfattar sådana, som söka
beherska det onda genom att utreda dess ursprung, den andra sådana, som begynna med att anföra,
huruledes en liknande olycka drabbat någon af bibelns heliga personer. I poetiskt hänseende äro
dessa sånger, hvilka kanske närmast kunna karakteriseras som retoriska utgjutelser i bunden stil,
af jämförelsevis mindre värde, men så mycket vigtigare äro de för den folkloristiska forskningen.
Den tryckta samlingen af ordspråken (omkring 7,700 till antalet) omfattar väl ej ens hälften
af den ofantliga rikedom af tänkespråk, som redan upptecknats, men utgör icke desto mindre en
utmärkt källa för den forskare, hvilken önskar studera det finska folkets föreställningar och tankar
om allt livad som hörer till området för dess erfarenhet. För liknande studier egnar sig också
samlingen af gåtor, hvilkas framkastande och lösande plägar förkorta, de långa vinterkvällarna
vid brasans sken. •
Själffallet är, att äfven prosasagan måste vara allmänt utbredd hos ett folk, hvilket, såsom
det finska, älskar poesi. I själfva verket är rikedomen på detta slags folkdiktning nästan
outtömlig, om också originaliteten mera ligger i behandlingen, än i motiven, hvilka till största delen
äro gemensamma för de flesta nationer. För forskningen erbjuder den finska folksagan särskildt
intresse därigenom, att finnarne mottagit sagor såväl från Ryssland som från Skandinavien och
delvis sammansmält dem i nya kombinationer, i det de på samma gång bevarat en mängd drag,
som försvunnit hos grannfolken. I rent litterärt hänseende bör betydelsen af Eero Salmelainens
samling skattas mycket högt, emedan därmed gafs i allmänhetens hand en bok, hvars prosastil var
lika genuin som mönstergill.
För den nationela rörelsen, hvilken bland annat gifvit sig uttryck i Finska
Litteratursällskapets stiftelse och hemtat näring ur Runebergs episka folklifsskildring »Elgskyttarne», var Kalevala
en uppenbarelse af ojämförligt värde. A t ett folk med dunkel, oskrifven historia återgaf detta
epos en poetiskt förklarad, själfständig forntid och på samma gång tro på en historisk framtid.
Ett folk, som frambragt en sådan dikt, tänkte man med hänförelse, kan ej vara bestämdt till
undergång, det måste ega rätt till en plats vid sidan af andra. Kalevala och den rika folkpoesin
för öfrigt skänkte framför allt åt ungdomen arbetsmod och själfkänsla, och det med rätta, ty
berömde utländske vetenskapsmän dröjde ej att med sitt vitsord bekräfta den inhemska
värdesättningen, hvari hjärtat skulle kunnat hafva för stor del.
Men huru djupt och mångsidigt denna folkpoesi än bidragit till väckelsen af ett medvetet
nationelt kultursträfvande, kunde dock ej förhållandena genast så omskapas, att en finsk litteratur
med ens skulle framsprungit i dess spår. Anda till 1860-talets begynnelse måste man räkna den
beredelsetid, som var nödvändig, innan författare kunde framträda med arbeten af blifvande värde.
De historiska språkförhållandenas makt gjorde, att till och med hela den litteratur, hvilken Kalevala
redan under de första decennierna framkallade, var till språket svensk, ty endast Lönnrot
offentliggjorde i en af honom själf redigerad tidskrift Mehiläinen (Biet) folkloristiska studier på finska.
I förbigående bör nämnas, att första upplagan af Suomen historia af J. F. Kajaani, en värdefull,
under 30 år oöfverträffad framställning af Finlands historia, utkom i samband med denna tidskrift.
Den skriftställarverksamhet Kalevalas utgifvare utvecklade i Mehiläinen och äfven eljes var
emellertid af dubbel förtjenst, emedan han genom densamma, sträfvande att sammansmälta de
ostfinska, och vestfinska dialekterna, formade det nya skriftspråket. Till honom slöto sig andra
författare, hvilka förnämligast medelst tidningar, men äfven genom att själfva författa eller öfversätta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
