Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Den periodiska littteraturen af V. Vasenius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i synnerhet under vårt sekels förra hälft. Mot dessa tendenser har den fosterländska
hänförelsen haft att föra en strid, hvilken stundom synts lika förtviflad som nybyggarens kamp mot
frosten.
Är 1809 egde Finland icke mer än ett enda pressorgan, Abo tidning. Detta blad var
arftagare till landets första periodiska publikation, grundlagd 1771 af Porthan och andra
fosterlandsvänner. Dessa Tidningar, utgifna af ett sällskap i Abo, kunna närmast betraktas såsom
ett arkiv för den fosterländska forskningen och den inhemska poesin på svenska språket. Och
denna uppgift fyldes, oaktadt bladets ringa omfång, på ett framstående sätt, så att tidningen ännu
i dag anlitas snart sagdt af hvarje forskare i fosterlandets häfder, språk och litteratur.
Från år 1810 förändrade emellertid bladet namn och på samma gång äfven uppgift. Abo
allmänna tidning blef officiel, och i nio års tid hade Finland intet enda oberoende pressorgan.
Ty de få öfriga försök, som tidigare gjorts att grunda andra tidskrifter, hade aldrig kunnat
fortsättas mer än högst ett år. Så var fallet bland annat med den första finska tidskriften,
Suomenkieliset tietosanomat (Finskspråkiga underrättelser) 1776.
Är 1819 börjar åter en period af större lifaktighet. Då grundades tidskriften Mnemosyne,
utgifven af några yngre universitetslärare och med ungefär enahanda program som Åbo tidningar,
dock så, att äfven kulturfrågor, föranledda af landets förändrade politiska ställning, upptogos till
intresserad diskussion. Följande år började R. v. Becker utgifva den första egentliga tidning på
finska, Turun viikko-sanomat (Äbo veckoblad), och ytterligare ett år senare påbegynte den
entusia-stiske docenten A. I. Arvidsson sitt Abo Morgonblad i syfte att väcka det slumrande
national-medvetandet hos landets bildade allmänhet.
Men dessa lofvande ansatser kunde icke alla fullföljas. Arvidssons blad hann icke lefva längre,
än trefjärdedels år, innan det befanns för vådligt och indrogs; huru det gick honom själf, är
tidigare i detta verk omtaladt. Är 1823 dog äfven Mnemosyne; dock uppstod år 1824 Äbo
underrättelser, för närvarande Finlands äldsta tidning, näst det år 1820 grundlagda officiela bladet
Finlands allmänna tidning.
Det sistnämnda utgafs i Finlands nya hufvudstad Helsingfors, och här uppstodo 1829, efter
universitetets hitflyttning, äfven två nya blad, hvilka båda i den finska pressens historia hafva
spelat en framstående roll.
Helsingfors Morgonblad redigerades åren 1832—1837 af J. L. Runeberg, Helsingfors
Tidningar från och med 1841 af Z. Topelius. Flere af dessa skalders dikter och berättelser sågo
i följd häraf först dagen i dessa blad, och Runeberg utvecklade i sin tidning en litterärt-kritisk
verksamhet, hvilken, riktad som den var mot Sveriges då gällande litteratur, kan på sitt sätt
betecknas såsom en nationel själfständighetsförklaring. Den starkt litterära riktning dessa blad
sålunda inslogo har sin naturliga förklaring i rådande censurförhållanden. Den år 1829 utkomna
censurförordningen tillät undertryckandet af äfven de mest hofsamma uttalanden, och det var
sålunda icke lätt att bringa till offentligheten hvad man tänkte i fosterlandets vigtigare frågor.
På litteraturens fält kunde man däremot röra sig friare. Emellertid sökte dock Topelius att
närmare följa med dagens tilldragelser, dem han behandlade dels i lekande öfversigter, dels i mera
allvarlig form. Och när en rådande stämning icke kunde få ett direkt uttryck, så hade skalden
alltid en utväg kvar: han uttalade i en allegorisk dikt hvad samtiden kände, och allegorin förstods
förträffligt af läsarena samt kommenterades sedan flitigt i den privata diskussionen.
I bredd med dessa två hufvudstadstidningar representerades den själfständiga pressen på
svenska språket ända inpå 1840-talet af de två Abo-bladen (Abo tidningar lefde ända till 1861)
samt af en tidning i Borgå och en i Wasa. Intet af dessa blad utkom dock mer än två gånger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
