Finland i 19de seklet. Framstäldt i ord och bild af finska skriftställare och konstnärer / 342 (1893) With: Leo Mechelin Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - A. De bildande konsterna af J. J. Tikanen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

konsten har i allmänhet undvikit
polemiska ytterligheter, hållit sig
fjärran från de oppositionela
brytningar, hvilka varit ett utmärkande
drag för de moderna
konströrelserna i den stora världen, äfven
så nära oss som i Sverige. Hon
har hittills icke tagit del i själfva
striderna, utan nöjt sig med att
invänta resultaten och draga nytta
af dem.

En konvalescent, efter en tafla af Helene Schjerfbeck.

Begåfvad med ett utprägladt
personligt konstnärslynne, framstår
likväl i viss mån Axel Gallen
(f. 1865) i likhet med Stigell
såsom en vensterman inom den
finska konsten — han är den mest
framskridna representanten hos oss
för reaktionen mot naturalismen
inom konsten. Äfven han söker
helst på impressionistiskt vis med ett slag
det frapperande i färgintrycket, men sträfvar tillika att
genom koloriten och, där denna ej räcker
till, genom symboliska hjälpmedel uttrycka
naturens djupa poesi (vildt romantiska
landskap från det nordliga Finlands ödemarker).
För det artistiskt intressanta skyr han h
varken det pinsamma i ämnet (»Sårfeber» 1889)
eller en afskräckande fulhet (»Gumma med
katt» 1885). Som folkskildrare intar han
för öfrigt en särskild plats inom vår lilla
konstvärkl. Det klingar ur hans bilder ur
den finske jordarbetarens lif en ton af
färglös nöd, af tungt betryck i en tillvaro utan
glädje, af tyst, resignerad trötthet i en kamp
utan hopp (»Middagshvila; 1891). Det är,
som låge där en hel värld mellan Galléns
mulna kroppsarbetare och Ekmans patriotiska
eller Janssons finkänsliga öfverklassbönder,
liksom en vid klyfta skiljer Edelfelts
konstnärligt förnäma syn på folket från denna
dystra tolkning af dess öde. Jämsides med
Gallen har Eero Järnefelt (f. 1863) lika
själfständigt vuxit upp till representant för den
yngsta konstnärsgenerationens sträfvanden.
Så flärdlöst vackert hafva få före honom
förstått återgifva den själfulla ljusstämningen i
våra sommar- och vinterdagar (ett stort
»Landskap från norra Savolaks» och »Kor i

Ill. F. Tilgmann. Eko, efter en staty af V. Vallgren.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>