Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - B. Musiken. Af R. F. von Willebrand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sibelius, som vid musikinstitutet i Helsingfors studerat komposition för Wegelius samt vidare
utbildat sig i Berlin oeli Wien, bar utom Kullervo-symfonin komponerat bl. a. en pianokvintett
och en stråkkvartett, en »Scöne de ballet» och en »Saga» för orkester äfvensom senast (1893)
en imponerande orkestersuite till historiska motiv.
Bland begåfvade yngre tonsättare må för öfrigt nämnas Armas Järnefelt (f. 1869), Oskar
Merikanto (f. 1868) och Ilmari Krohn (f. 1867), hvilka samtliga en vacker konstnärlig framtid
synes vara förbehållen.
På sångens område förete särskildt de senaste decennierna anmärkningsvärda framsteg.
Närmast gäller detta den samfälda sången, hvilken såsom manskvartett och »blandad kör» idkas snart
sagdt öfverallt i vårt land.
Enskilda föreningar för samfäld sång tillkommer äfven ur rent konstnärlig synpunkt en plats i
vår musikhistoria. Främst bland dem står, förutom den Pacius’ska sångföreningen, hvars
verksamhet ofvan anförts, den af Faltin år 1871 stiftade »Sångföreningen i Helsingfors», hvilken
under sin trettonåriga tillvaro, med biträde af stadens orkester och framstående såväl utländska
som inhemska solister, på ett förträffligt sätt återgifvit tonverk af största betydenhet. Efter
»Sångföreningens» upplösning år 1884 blef »Musikaliska föreningen i Wasa» körsångens
förnämsta representant i landet. Grundad år 1880, har denna förening, sedan år 1883 under
ledning af kaptenen Axel Stenius (f. 1856), med framgång löst några af oratoriemusikens större
uppgifter, såsom Mendelssohns »Athalia »-musik, Cherubinis »Reqviem», Faltins »Promotionskantat»,
Haydns »Skapelsen» m. fl. Föreningen har under stort bifall konserterat äfven i Helsingfors. I
hufvudstaden äro de bästa sångresurserna numera åter sammanförda i en under R. Kajanus’
ledning konstituerad symfonikör, hvilken år 1893 gjort sin egentliga debyt med Beethovens
storslagna »Missa solennis».
Den form, hvari samfäld sång mest idkas och älskas i vårt land, är dock manskvartetten.
Från den akademiska kören, hvilken, med sina stadgade traditioner och sitt ständiga tillflöde af
friska krafter, hos oss, likasom i Sverige, är kvartettsångens naturliga urbild och källa, utgå åt alla
håll i landet musikälskande män, spridande hvar i sin stad, vid sidan af lifvets allvarliga värf,
håg för kvartettsång. Den fyrstämmiga manssången har på sådant sätt efter hand blifvit ett
karakteristiskt drag i det nutida Finlands sällskapslif.
Ur den akademiska sångföreningen hafva emellertid tid efter annan äfven särskilda elitkörer
bildats. De första bland dessa voro de s. k. »tolfvorna», tredubbla kvartetter, hvilka på
1850-och 60-talen genom konsertresor i landet hopbragte penningar till det blifvande studenthuset i
Helsingfors. De representerade den akademiska sångkonsten i dess bästa gestalt, Senare bildade sig
vid universitetet, för tillfälliga ändamål, men med det medvetna sträfvandet att höja manskvartetten
från amatörsångens till konstnärlighetens nivå, särskilda utvalda studentkörer, hvilka här kunna
samfäldt betecknas med namnet på den senaste och mest kända bland dem, »M. M.» (»Muntra
Musikanter»). Under mångårigt, träget arbete (sedan 1878) och under insigtsfull och konstförfaren
ledning, främst af körens grundläggare, Gösta Sohlström, har »M. M.» i själfva verket, enligt
den inhemska och utländska kritikens samstämmiga vittnesbörd, i afseende å sångens välljud,
precision och nyansering nått ett mästerskap, som näppeligen ’kan öfverträffas. Också har ingen
yttring af finskt musiklif utom landets gränser ådragit sig en så smickrande uppmärksamhet, som
den »M. M.» vid sina talrika konsertresor tillvunnit finsk kvartettsång (S:t Petersburg 1878,
Moskva 1882, Stockholm 1886, Köpenhamn 1888, Köpenhamn, Hamburg, Paris och Berlin 1889).
På sångens fält, så allmänt odladt i vårt land, äro för öfrigt de rent konstnärliga
företeelserna fåtaliga. Ett berömdt namn vann under århundradets förra hälft sångerskan Johanna von
Schoultz (1813—1863), hvilken med lysande framgång uppträdde såsom primadonna på flere af
Europas främsta scener (Italienska operan i Paris 1833-—1835), intill dess sjukdom i förtid bröt
hennes konstnärsbana (1842).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
