Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
95
(< fsv. *mióþm), t jonn (enl. Rietz; < fsv. Hiorn) vid
sidan af fsv. fiædher, ficel, giæf, hicelp, miædhtn, spicer1),
nsv. tjärn2); vidare fsv. biörn, fiordher, hiorter3), fcioZ,
w/o-þer, skiolder, men o-brytning endast i fsv. fiærdher, run.
biarn (nom. pr.). Se vi däremot på de ð- och u-stammar,
som företett den med växl. to: ia (:i) parallela
omljudsväx-lingen o: a (: e), och i hvilka ett o enligt Kocks regel
ljudlagsenligt skulle återgifvas af o, så finna vi i regeln hos dem
vokalen a: fsv. axl, aghn, graf gran, hall, hamn, na/,
raþ, staþ, rai, þaM, ])rang; balder, galter, hatter,
ia-5 i er, katter, lagher, laster, svamp er, vänder, v ålder, van ter,
växter m. fi. Endast några enstaka exempel på ett o, som
skulle motsvara io i orden med brytningsdiftong, hafva
blifvit anförda, näml. fsv. no$, røøl ’rast’, ä. nsv. gräswåll, nsv.
MW — exempel, hvilka dessutom samtligen dels kunna, dels
böra förklaras på annat sätt (jfr nedan).
Den motsättning jag här påpekat är altför skarp för
att kunna bero på en tillfällighet Ej häller torde man anse
den omständigheten, att det kvarstående ä-ljudet i
^stammarnes dat. sg. och pl., ^-stammarnes dat. och ack. pl.
framkallat w-brytning, men icke »-omljud, vara tillräcklig att
förklara densamma; därtill är den roll dessa former spelat
i talet ej nog stor. Dessutom borde då i samma deklinatio-
*) Lind, Om rim och verslemningar i de svenska
landskapslagarne s. 40, noten.
*) Härtill kommer fsv. iardh, såvida ej det enda beläggstället,
a iardu i Uppl. L:s „hednalag", innehåller ett tryck- eller skriffel och
såvida ej den 1 j ndlagsenl iga formen för brytningen framför
kvarstående ti i fsv. tilläfventyrs just varit ia (jfr noten å följ. s.). I
sistn. fall vore väl iardu en i uttrycket a t. isolerad form. iarp-,
biark-i sammansättningar bevisa naturligtvis ingenting m. afs. å
utjämningen i de resp. orden; jfr vno. tard-, hiarb- o. likn. kompositionsleder.
*) hiorter har dock måhända aldrig böjts som u-stam i öno.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
