Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
157
Eller ock visar participet i anslutning till de in-afledda adjektiven
ändelsen -in (-en); detta är fallet i m. Öbott., s. Finl. och Ösjprov. utom
Nuckö. I Ösjprov., Nargö undantaget, anträffas likväl denna ändelse
(till följd af ljudlagen § 9,16) endast i mask. sing., där den dessutom
delvis utvidgats till indär (§ 9,18), samt, likaledes i utvidgad gestalt,
på Dagö och i Gsvby i plur. (jf. § 61); och i en del af Finl. äfvensom
på Nargö har plur. antagit den hsv. ändelsen -na (jf. mom. 49, anm.).
Det oböjda pret. part. fortlefver hos de starka verben öfveralt utom
i Ålands h:d (och ö. Eg. Finl.?) jämte det böjda, och uppgifves i s.
Öbott. och på Ormsö-Nuckö vara det enda i predikativ ställning
använda1). Supinum i II sv. konj. 1 kl. och i III sv. konj. har uti
Ål. och Eg. Finl. utom den östligaste delen under inflytande af pret.
part. neutr. (eller af hsv.?) kommit att ändas på -t, resp. -tt, och från
pret. part. förskrifva sig helt säkert också Runömålets alternativa
supinändelser -at i I sv. konj., -it i starka konj.
66. I pret. ind. och supinum har mediopassivmärket
— som därstädes uti I sv. konj. öfveralt kan uppträda
fo-gadt till den aktiva formen, sådan den utvecklat sig i östsv.
(enl. momm. 49 o. 57) — blifvit utvidgadt medelst tillägg
af preteritimärket -t, t. ex. kallast ’kallades, -ats’; bygdest
o. d. ’bygdes, bygts’; bandist båndist o. d. ’bands’, resp.
’bundits’.
Detta -t representeras stundom af -i, jf. mom. 22. — I Ålands
h:d och Pargas saknas ifrv. tillägg, som det synes, p. gr. af hsv.
inflytande. — I Nyl. och ö. Eg. Finl. fortlefver i pret. ind. och sup.
mediopass. af I sv. konjugationens verb den ursprungligare formen på -adist
jämte den nyare på -äst. — Ang. öfriga ombildningar af passivformerna
i särskilda mål se §§ 2,9, 8,5, 15, 21, 25, 53, 63.
67. Starka och II svaga konjugationernas deponentier
hafva ofta — troligtvis efter mönster af I sv. konjugationens
— likdanat infinitiven med pres. ind. (sing.), hvarest de, med
*) Också i n. Öbott. (utom Larsmo?) är pret. part. i denna
ställning städse ändelselöst på grund af den utveckling
adjektivdeklinatio-nen här undergått, se (§§ 2,6, 10 o.) § 17.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
