- Project Runeberg -  Finländska bidrag till svensk språk- och folklifsforskning /
191

(1894) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Nordfinländska företeelser.

191

karsmålet urspr, rl med (suprad.) I, t. ex. mliå, fäHn; detta l är dock
icke r-supradental, utan målets regelbundna representant för kort I i
förbindelse med en annan konsonant, jf. § 39. Också
Pedersöre-Purmo-målet uppgifves hafva suprad. I såväl för urspr, rl som för urspr. I i
urnord. förbindelse med följ. d.

4. rd (uppk. af urspr, rð enl. § l,is o. 22) har
utvecklat sig till kakuminalt I, t. ex. bol o. d. ’bord’, bWu o.
d. ’börda’, fili o. d. ’fjärd’.

Om ögg. af l till I se § 18; om Id, d för I i pret. af svaga
verb, §§ 21, 28. Ifall r och d tillhöra olika leder af ett sammansatt
ord, visar sig — till följd af association — ifrågavarande utveckling
icke, t. ex. i&rdöm o. d., virdi ’hvardag’. Andra undantag, som i
växlande, dock ingenstädes mera betydande, antal förekomma öfver hela
området, bero på invärkan af eller lån från hsv. — Öggen td > I
återfinnes i några sydfinländska mål, se § 43.

5. Bestämda formen till pluraler på -ar af feminina
substantiv har — förmodligen i alla nordfinländska mål —
erhållit ändelsen -an (-a, §§ 17, 26, 34) i st. f. -ana genom
analogibildning efter maskulinerna, hos hvilka nämda ändelse
är ljudlagsenlig (enl. § 1,49). Ex.: söknan o. d. ’socknarna’,
brudan o. d. ’brudarna’, tänan o. d. ’tårna’ (jf. § l,6i).

Ändelsen -ana skall likväl ännu förekomma i Ped.-Purmomålet,
ehuru alt mer gifvande vika för -a. — Området för änd. a[n] i best. plur.
af starka fem. substantiv har blifvit inskränkt därigenom, att dessa i
en del af m. Öbott. till största delen, i de åländska
skärgårdssocknarna genomgående lånat de svaga femininernas pluralform (§§ 25,
38). Dessutom bilda på fasta Åland såväl mask. som fem. substantiv
med obest. plur. på -ar sin best. plur. med ändelsen -ana; snarast
föreligger väl här anslutning till hsv.

6. Inom en talrik klass af deponentier af starka och
n svaga konjugationerna hafva — tvärt emot det vanliga
förhållandet i östsv., jf. § 1,67 —• de långstafviga svaga med
sig uniformerat de öfriga i afseende å pres. ind., som till
följd häraf genomgående ändas på -is o. d. (jf. § 3,4). För-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:48:08 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/finlandska/0207.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free