Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
214
De östs veneka dialekterna.
annus ’Annas1 — medan åter i Pedersöre-Purmomålet (etc.?)
femininerna tillfogat -a$ efter den på -us slutande
genitivformen — t ex. fijusas ’Sofias’l). Det är högst sannolikt
att gränserna för den ifrv. företeelsen böra uppdragas ännu
vidare Sn hvad här skett. Måhända är den t. o. m. att
räkna bland de samfinländska; att den åtminstone icke
varit främmande för nyländskan, bevisas af de i Nyland
ganska vanliga hemmansnamnen på -as, t. ex. Inglas, Gamlas,
Sleäggas, Nilsas, Süvastas, Bengtas. — I detta sammanhang
må slutligen omnämnas uppkomsten af en ny klass af
verbal-abstrakter genom substantivering af den passiva infinitiven —
t. ex. läsas, läsase -i ’läsande, -andet’ — en novation, till
hvilken också vissa sydligare finl. mål röja ansatser2).
§12. Främmande för målen i Satakunda (åtminstone det i
Hvittisbofjärd) äro däremot med säkerhet några andra
sara-österbottniska företeelser. En sådan är utvecklingen af k, g
(kk, gg) framför ursprungliga palatala vokaler (således ej
dift Øu, § 2,1, eller svarabhaktivokalen ä, § 2,2) eller i
förening med ett följande j-ljud till resp. tj, dj (ttj, ddj) eller,
noggrannare uttrykt, till dentipalatalt t, d + tonlöst, resp.
tonande dentipal. s; ett föregående g har härvid förbytts till
ett n-ljud. Palatalisering af k och explos. g har som kändt
egt rurn också i hsv., ifrån hvilken dock österbottniskan,
liksom alla östsv. mål, där företeelsen återfinnes och ej det
hsv. inflytandet fått öfverhanden (§§ 35, 43, 49), skiljer sig
i så måtto, att den låtit densamma inträda jämväl framför
svag aksent. Ex.: tjänn ’känna’, stjüZ stjüi ’skjul’, låtje o. d.
l) Somliga dialekter (t. ex. Pedersöre-Purmomålet) utsträcka
användningen af den utvidgade genitivformen jämväl till appellativ,
brukade Kar* igoxrjv om någon viss individ, t. ex. pröstas ’(vår) prosts’.
I s. Öbott. förekommer änd. -as också i andra fall hos appellativa subst.,
äfvensom hos pronomina; se härom § 30. — *) Med slutartikel kunna
dylika bildningar uppträda blott inom de ifrv. målen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
