- Project Runeberg -  Finländska bidrag till svensk språk- och folklifsforskning /
247

(1894) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

88 si-33

247

o. likn. = jädd ’gädda’: best. f. jäddun o. likn.). — Det
v-ljud, som utvecklat sig efter ö, Q enl. § 13, är i Petalaks
och Korsnäs spirantiskt, t. ex. skövar ’skor’, süvund ’sjunde’
(Närp. süund). — Innan vi öfvergå till de i trängre mening
sydösterbottniska företeelserna, må en egenhet hos
Petalaks-målet omtalas: en diftongering, som vokalerna ë, ä, 8
uppgifvas hafva undergått därstädes, nämligen till ie, resp. uft
och yö *), t. ex. viet ’vett’, muftn ’måne’, fyttd ’föda’. Enligt
fil. kand. Smkds’ uttal skulle dock nämda ljuds diftongiska
karaktär i Petalaks vara föga utpräglad.

Målet i södra delen af Pörtom delar, som redan (§ 25) § 32.
nämdt, med Vörådialekten den intressanta egenheten, att
urspr, långt o återgifves med öw: öw ’å’, töw ’bygata’ (fsv.
ta; jf. Bbàte, Ä. Vml. ljudl. s. 4). — Korsnäsmålet åter
uppvisar delvis (i södra delen af socknen) en utveckling af h
till g framför v-ljud2), t. ex. gvft ’hvit’, gvas$ ’hvass’.

Beträffande de sydligaste österbottniska målen är föl- §33.
jande att märka. Förbindelsen h -f- kons. i har i Närpes,
Lappfjärd och Sideby ersatts genom s, t. ex. sül ’hjul’, sätfa
’hjärta’. Troligtvis har detta tillgått så, att h i nämda
ställning ljudlagsenligt utvecklat sig till ett s-ljud3), hvilket
sedan, på samma sätt som urspr, s (§ 1,80 anm.), jämte det
följande j-ljudet utbytts mot s i anslutning till hsv. — 1
Närpes och Lappfjärd hafva de s. k. vokalförvandlande verben
af II sv. konj. merendels öfvergått till I sv. konj., t. ex.
dSlja ’dolde, -d etc.’, vänja ’vande, -d etc.’ — Närpesmålet
har låtit s blifva s framför tj (urspr. 1. uppk. af k1 1. kj enl.
§ 12), t. ex. stjän ’stjärna’, stjëp ’skepp’, stjüt ’skjuta’. In-

*) Dessa beteckningar torde bättre än ië, uå, y8 återgifva det
åsyftade uttalet. Samma diftongering möter i vissa sydfinl. mål, se
§§ 42, 46, 49. — 8) Återfinnes i Kökarsmålet, § 39. —3) Om en sådan
ljudlag i några östnyländska och estsvenska mål se §§ 47, 53; betr.
S-former i Sat. se § 34.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:48:08 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/finlandska/0263.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free