- Project Runeberg -  Finländska bidrag till svensk språk- och folklifsforskning /
283

(1894) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

§§ 59, 60 Dagö, Gsvby, Ormsö o. Nuckö.

283

intet tvifvel. Dels åter har y bortfallit framför l: haf, best.
f. -i ’hagel1 (fsv. haghl); häl, pret. -a ’hagia’; nS£, pl. -ar ’nagel’
(fsv. nagM); tål, best f. -i ’tagel’ (fsv. taght); %U, best f. -i
’segel’ (fsv. seght); sU sil, pret. -a ’segla’ (fsv. sighla); lU,
best. f. -i ’tegel’ (fsv. tighl); mli, best. f. -i ’mögel’ (isl. mygla)•
Ljudlagsenligt &r detta bortfall m&h&nda blott där l
efterföljes af vokal, ehuru till följd af utjämning g-ljudet
vanligen saknas också i ordformer med äldre stafvelsebildande
l. På en sådan inskränkning tyda formerna haguZ ’hagel’,
hagia’, taguZ ’tagel’, sigul ’segel’ m. fl. (jte s&i, nil etc.)
i Nuckömålet, till hvilka då de regeln trotsande best.
formerna häg£i, tagft, slgli o. likn. vore nybildade. — Tvärt
emot förhållandet uti granndialekterna i öster (§ 54) och
söder (§ 67) hafva substantiv med urspr, slutljudande mb i
vissa former ur dessa återinfört nämda förbindelse i de
former, uti hvilka den enl. § 9,2 framför vokal assimilerats till
m[m]: limbir ’lam’ (pl.), dämbi ’dammet’, kimbar kämbar1)
’kammar’, vämbar -ir ’våmmar’.

I Dagö-Gammalsvenskby- och Nuckömålen § 60.
möter oss en utveckling af k till f framför t, hvarvid ett
föregående g-ljud blifvit m, t. ex. siuft ’sjukt’, Ålaft ’slakta’,
Aläft ’släckte’, starft ’starkt’, tämft ’tänkte’. Äfven former, i
hvilka kt representeras af ht, förekomma ej sällan,
isynnerhet på Nuckö; invärkan från de östligare baltiska
dialekterna (§ 51) ligger sannolikt till grund härför. — På Dagö,
i Gammalsvenskby och på Ormsö har v bortfallit efter
det å-ljud, som vi (§ 52) sett att i de flesta estländska mål
trädt i stället för urspr, kort a i ställning framför kort kons.
+ a (och som i vissa bland dem utvecklat sig vidare till u,
§ 62); t. ex. (? nåar) nuar ’nafvare’: Rågö-Wichtp., Nuckö
nåvar; kfta tøua ’klafve’: R.-Wp. (och N.?) tøåva; (? tråa)

l) Den senare formen hämtad ur Gsvbymålet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:48:08 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/finlandska/0299.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free