- Project Runeberg -  Finland, landet som kämpade /
41

(1940) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

stupade, och divisionen kringrändes vid Pitkäranta.
Styrkar, vilka kunna uppskattas till ursprungligen minst

60.000 man, voro därmed inneslutna och maldes
bokstavligen sönder bit för bit under en mer än två månader lång
kamp, vars detaljer äro till den grad fantastiska, att man
väl må säga, att verkligheten överträffar dikten.

Ryssarna uppsökte en rad stödjepunkter, där de
för-skansade sig och grävde ned sig i jordkulor. Stundom
utgjordes dessa förskansningar av stridsvagnar, som ordnats
i en krets runt om stödjepunkten. Oavbrutet hemsökta av
finnarnas artillerield och skidlöpardetachement härdade
ryssarna ut i sina ”motti”, såsom deras stödjepunkter
kallades av de finska soldaterna, med en otroligt seg men
helt och hållet passiv motståndskraft. Då provianten, som
endast till ringa del kunde ersättas genom från
transportplan nedkastade livsmedel, tog slut, blevo de innestängda
ryska truppernas elände snart obeskrivligt.

Den 18 februari föll 18 :e ryska divisionens sista
stödjepunkt vid Syskyjärvi. Det 18.000 man starka
truppförbandet var därmed förintat till sista man. Bytet var
mycket rikligt. Det bestod bl. a. av mer än 100 stridsvagnar,
58 fält- och 12 pansarvärnskanoner, 44 kokvagnar, talrika
automatvapen m. m. Bland troféerna märktes den
Jaros-lavska divisionens fana, veterligen den enda trofé av detta
slag, som togs under kriget.

Den 29 februari mötte den vid och öster om Lemetti
innestängda pansarbrigaden samma öde. Dess sista stora
stödjepunkt, öster om Lemetti, var en verklig
huvudskalleplats, där vid upprensningen 2.500 stupade ryssar
anträffades, däribland brigadchefen, Kondratjev, och
befälhavaren för 18:e divisionen, Kondrasnev, som flytt dit med sin
stab. Bytet utgjordes här av 105 stridsvagnar, 12
pansarbilar, 28 personbilar, 200 lastbilar, 6 kanoner, 5 fyrpipiga
luftvärnskulsprutor, 25 billaster ammunition m. m.

Vid februari månads slut var största delen av den ryska
armé, som vid fälttågets början inryckt i Ladoga-Karelen,
förintad. Resten kämpade i början av mars för sitt liv
vid Kitelä och Pitkäranta. Men även här togo finnarna
den ena stödjepunkten efter den andra. Dramats slutakt
kunde väntas när som helst. Det är knappast troligt, att
utgången kunnat ändras av de högst betydande ryska
förstärkningar — enligt uppgift en armékår om 4 divisioner
— vilka i början av mars insatts norr om Ladoga,
huvudsakligen vid Pitkäranta.

Det ryska flyget, vilket ända till slutet deltagit i
striderna om de ryska stödjepunkterna, hade icke haft någon
inverkan på de innestängda ryska truppernas öde.

De finska truppernas framgångar norr om Ladoga
kunna anses som ett lika stort under som deras kamraters
försvar vid Summa.

*



Två ryska divisioner och en pansarvärnsbrigad förintade,
ytterligare 2 divisioner inneslutna och mogna för det
oundvikliga slutet — sådant var läget när ”eld upphör”
blåstes den 13 mars. Ovan: 18:e divisionens erövrade fana.

Generalmajor Paavo Tal vela.

Född 19.2.1897. Meilanskola och handelsinstitut. Studentexamen
1921. Med Jägarbataljon 27 på världskrigets ostfront.
Bataljonskom-mendör på finska arméns västfront 1918. Efter freden avancerade
han till avdelningschef vid Generalstaben. —

Tagit avsked tre gånger ur armén: första gången för att deltaga i
Aunus-expeditionen 1919 och andra gången för deltagande i
östkarelska expeditionen 1921—22, och tredje gången 1930, varefter han
arbetat i ledande post, först inom filmindustrin, sedan vid statens
alkoholbolag och sist vid Finlands cellulosaförening. På
frontavsnittet norr om Ladoga utkämpade han segerrika strider i dec. 1939.

Artilleriskolning i England 1922. Finsk krigshögskola 1924—25. —
Nuv. grad efter segrarna vid Tolvajärvi och Ägläjärvi. — Talvelas
raska, impulsiva väsen, driftighet och stora begåvning framgår utan
vidare karakteristik av ovan anförda levnadsbeskrivning.

Generalmajor Woldemar Hägglund.

Född 10.8.1893. Student 1912. Studerade vid tekniska högskolan.
Jägarbataljonen 27. Kom till Finland i tysk undervattensbåt hösten
1917. Ledde som stabschef Karelska frontens försvar 1918. Under
fredstid reg.-kommendör, stabschef, avdelningschef vid
Försvarsmi-nisteriet, skyddskårsdistriktschef, kommendör för militärlän och sist,
fr. o. m. 1934, kommendör för 2:dra Divisionen.

Svensk krigshögskola 1931—32.

Nuvarande grad 1936.

Hägglund är det personifierade lugnet, som efter moget och
nyktert övervägande handlar raskt och utan nervositet i de mest
bryd-samma situationer. Lugn och fast, slagkraftig och blixtsnabb då det
gällde stod han på sin ansvarsfulla post norr om Ladoga.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:49:57 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/finlsk/0041.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free