Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att samla dem på öppna torg och platser, var ju naturligt.
Redan första dagen öppnade de ryska flygplanen
maskingevärseld mot civilbefolkning som ännu inte hunnit söka
skydd. Transporterna från staden företogs i allmänhet
nattetid och vad Helsingfors beträffar voro sträckorna
oftast inte längre än 100—120 km. Alla tänkbara och
tillgängliga transportmedel mobiliserades i en hast. Tåg,
extratåg, linjebussar, droskbilar och privatbilar.
Bensinrestriktionerna hade redan trätt i kraft, men vid det här
tillfället blev flyttbensinen fri. Evakueringsnämnden
samarbetade med Finlands automobilklubb som i snabbt
tempo gjorde ett uppbåd på 5.000 privatbilar vilka
samtliga sattes i trafik, för att så gott som dygnet runt föra
folk fråfi huvudstaden. Polismyndigheterna vände sig till
länsstyrelsen för att där rekvirera privatbilar som ställts
till dess förfogande. Vidare fingo de bättre lottade
privatbilisterna betala det dubbla bensinpriset varigenom de
mindre lottades resor på det sättet betalades.
Privatbilisterna körde i första hand sina egna familjer och vänner
och fortsatte sedan oavbrutet körningarna fram och
tillbaka. Vidare anlitades samtliga tåg. I godsvagnar sattes
in bänkar och placerades kaminer. För bussarna, som voro
linjebussar och stora stadsbussar, fanns redan
färdigtryckta tidtabeller och program. Varje chaufför visste
exakt sin rutt. Bussarna gingo i kolonner, med 10 i varje
och med var sin kolonnchef. Under dygnet gjordes mellan
5—6 sådana resor. 200 stora bussar voro i ständig trafik
och om man beräknar att varje buss rymmer 40 personer
blir det 8.000, och med fem turer per dygn gör det 40.000.
En ingalunda föraktlig siffra. Men här uppstod ett litet
problem — eller rättare sagt, höll på att uppstå, eftersom
följderna inte på något sätt blevo menliga eller verkadt
störande på programmet. Bussarna voro för breda för att
kunna ta sig fram på smalare sockenvägar, men där
ordnades i sin tur så att mindre personbilar mötte. På tåg,
vid stationer och uppehåll fanns lottor som räckte en
hjälpande hand där det behövdes. Med kläder, mat eller
medicin samt även första förband. Barn under 7 år fingo
adresslapp om halsen — för alla eventualiteter, man kunde aldrig
veta i trängseln... Från Helsingfors evakuerades 18.708
barn under 7 år och 18.930 i åldern mellan 7—15 år.
Åldringarnas och de s. k. varaktigt sjukas siffra gick till 10.569.
Länsstyrelsen i Helsingfors har ett kortregister från varje
kommun där varje stadsunderhållen person står upptagen.
De evakuerade placerades i bondgårdar, sommarvillor
och stugor, i skolor och föreningslokaler. I skolorna fingo
ofta ända till 40—50 personer bo i samma sal. I en del
fall hade man stora gemensamma hushåll, i andra hade
varje husmor eget hushåll för sig och sina barn. Självfallet
måste den enorma trångboddheten varit påfrestande, men
det hände mycket sällan att ett klagans ljud gick över de
evakuerades läppar. Att risken för epidemisjukdomar var
stor, voro myndigheterna medvetna om och ständigt på
sin vakt. Kontrasten mellan miljön och de evakuerades
sinnesstämning var överväldigande stor. Det är kanske fel
att generalisera, men man måste nog säga att
anpassningsförmågan och konsten att kunna se bort från rent yttre,
materiella ting, var förbluffande. Här om någonstans
fick man en stark känsla av styrkan att inte vara för
beroende av yttre standard, en standard som i många fall
tillkommer på bekostnad av den inre.
Aili pekonen.
500,000 evakuerade...
sidor foto: Text & Bilder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
