Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Norden resa si
efter huvudgatan fanns knappt ett hus med normalt
utseende, halvbrända gavlar, nakna skorstenspipor, skadade
murytor -— allt sprucket, krokigt och härjat.
Kontrasten mellan det vita, snötäckta landskapet med
höga susande tallar, raka som pelare — vänliga kobbar
och skär, den blå luften och bländande marssolen — och
de förgråtna människorna som tysta samlade ihop sina
tillhörigheter, var hemsk i all sin brutalitet och
skoningslöshet. På verandor stodo bleka och hålögda män och
kvinnor och väntade på lastbilen. Och runt husen lågo
trädgårdarna, jag kunde trots snön se hur små
stenterras-ser och välskötta fruktträd i fina rader, vittnade om
kärlek och idogt arbete. Om många strävsamma
sommarkvällar och söndagar.
Nu har denna finska fiske- och badort blivit hemstad
för ett ryskt infanteriregemente på omkring 3.000 man,
två luftregementen och två luftvärnsbatterier, allt som allt
för cirka 5.000 ryska militärer. Aili pekonen.
Kronprinsens tal den 25 mars 1940.
Hos INGEN av oss alla, som bygga och bo i Sveriges
land, komma någonsin de skakande intrycken av det 3
1/2-månaders krig, som så hjältemodigt utkämpats av vårt
broderfolk Finland att ens i minsta mån försvagas. Den
30 november 1939 var dess början. Det är ej mer än 10
dagar sedan dess slut, den 13 mars 1940. Allt, som därmed
står i sammanhang, är ristat med eldskrift i våra hjärtan.
På århundraden har väl ej den svenska folksjälen skakats
så djupt som nu.
Freden i öster — sådan den nu är — är numera ett
faktum. Det tyckes mig då, att det enda riktiga vi kunna
göra, det är att blicka framåt, att anspänna all vår
andliga och kroppsliga energi för att fullfölja våra uppgifter
såsom enskilda människor och såsom folk. En av våra
stora uppgifter är utan tvivel att hjälpa Finland.
Det hårda fredsslutet var knappast ingånget, förrän
Finlands modiga folk — ett föredöme för andra— vände
blicken mot framtiden, började omställa sin under kriget
glansfullt hävdade, sega energi för återuppbyggandets
tålamodsprövande värv. Vilken överväldigande stor
uppgift! Städer sönderslagna, byar brända, gårdar och
kommunikationsmedel förstörda. Husdjur och husgeråd
förlorade. Och det värsta av allt, viktiga landsdelar förlorade,
ungdom i sin bästa ålder, familjeförsörjare, ja även
kvinnor, barn och åldringar skördade av döden, många dömda
till krymplingens, den arbetsoförmögnes bittra lott. Och
därtill detta jätteproblem, att finna nya hem, nya uppgifter, för
hundratusentals medborgare från de förlorade områdena.
Säkert kommer Finlands folk att visa oss andra, huru
man löser sådana svårigheter. Men Finland behöver hjälp.
Det har rättighet att vänta hjälp, så sant som mänskligt
mod, viljestyrka och lugn förtröstan äro egenskaper, som
hos människor måste framlocka en obetvinglig vilja och
lust att hjälpa.
Denna vilja har hos oss i Sverige under kriget tagit sig
uttryck av sådana mått, som förut varit helt okända här
i landet. Och ändå ha vi som frändefolk och
medmänniskor skyldighet att hålla ut i vårt hjälparbete.
Därför: fram hela Sveriges folk för ny hjälp till Fin-
Med Salla avträddes även Kuntsa vackra natur par k och i
norr Fiskarhalvöns tundraområde.
land! Tag nya krafttag för hjälpverksamhet och
insamlingsarbete! Långt ifrån att slappas av, måste detta arbete
nu bli intensivare än någonsin, offervilligheten större än
någonsin, givandets glädje kännas större än någonsin!
Under senast förflutna vecka har undersökts vad som
lämpligen borde göras, för att vårt hjälp verk för Finland
må organiseras så väl och så effektivt som möjligt.
Resultatet är att k. m:t nu tillsatt en ”Rikskommitté för
Finland”, där jag fått det ansvarsfulla uppdraget att vara
ordförande, och som i övrigt består av: överståthållare
Nothin, fru Maja Sandler, f. d. generaldirektör Malm,
direktör Hérnod och redaktör Casparsson.
Rikskommitténs uppgift är att säkerställa och befordra
samarbetet mellan de organisationer, som verka för
Finland, så att splittring och dubbelarbete undvikas. Senare,
efter det överläggningar ägt rum med vederbörande finska
och svenska myndigheter och organisationer, kommer att
lämnas närmare redogörelse för våra arbetsuppgifter och
vad därmed äger samband. Redan nu bör dock
omnämnas, att Centrala Finlandshjälpen, vilken nu kommer att
själv avveckla sin penninginsamlande verksamhet,
däremot fortsätter med sina sociala uppgifter. Insamlingen
av penningar koncentreras hädanefter till
Nationalinsamlingen. Den nya Rikskommittén kommer däremot att i
samråd med de finska myndigheterna besluta om
medlens användning, där de bäst behövas, varvid givetvis all
hänsyn tages därtill, att pengarna gå till de ändamål, för
v;lka de givits.
Och nu ännu en gång: alla fram för det gemensamma
målet! Nya krafttag behövas! Ingen får svika! Från
Finland ljuder i dessa dagar det trosvissa ordet: ”vi skola
bygga upp vårt land igen”. Och från denna sidan
öster-sjön vilja vi enstämmigt svara: ”Vi skola hjälpa eder
så långt vi det förmå”.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
