Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en miljon riksdaler. Redan den 21 Jan. 1720 slöts ett
forband med England, hvarigenom detta rike forpligtade
sig att med en flotta och subsidier bispringa Sverigo mot
Ryssland. Samma dag slöts jemväl freden med Preussen,
som dervid, mot ett skadestånd af två miljoner riksdaler,
forvärfvade Stettin och Pommern ända till floden Peene.
Svårare Tar underhandlingen med Danmark, med hvilket
rike ingen preliminär-fred var ingången. Åfven här
medlade lord Carteret, biträdd af fransko ministern
Campre-don. Tvenne saker yrkades ifrigt af danskarne,
nemli-gen att Sverige skulle afsäga sig den tullfrihet dess
fartyg hittils åtnjutit i Sundet och Bälteme, samt att dot
skulle medgifva Danmark besittningen af den eröfrade
holstein-gottorpska andelen af Schleswig. Den sednare
punkten beviljades genast, enär Sveriges drottning var
föga angelägen att bevaka sin systersons fordel; mera
svårighet gjordes vid den första. Dock, som lord
Carteret ej hade något intresse att bibehålla den svenska
marinen vid en fordel, som ej åtnjöts af den engelska,
förmådde han regeringen i Stockholm att häruti gifva
efter. Den 3 Juni 1720 afslöts nu freden mellan båda
rikena; på Danmarks vägnar underskrefs den af general
Löwenöm, på Sveriges af grefvarne G. Cronhjelm, Taube,
de la Gardie, Lillienstedt, Leijonstedt samt baron von
Höpken. Danmark återgaf deri till Sverige alla sina
er-öfringar, Vor Pommern med Rugen, Wismar och
Marstrand mot en lösen af 600,000 riksdaler. Och sålunda
hade Sverige fred ’ med alla sina fiender, så när som
Ryssland.
Medan dessa underhandlingar påstodo, hade Sverige
fatt en annan regent. Drottningens gemål, prins Fredrik,
hade i denna sin egenskap utöfvat ett stort inflytande på
ärenderne, men båda önskade att han måtte bli konung
och således lagligen berättigad att styra riket. Ulrika
Eleonora ville ej alltid minnas att hon åfsagt sig
enväldet, och vid minsta motsägelse måste rikets högste
em-betsmän lemna sina sysslor. Vi hafva ofvanföre sett att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
