Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
froddes honom Daniels profetia till utläggning, hvarpå
trenne andra lärde och ansedde män i Finland
dessförin-oan utan framgång arbetat. Ar 1705 blef Juslenius
adjunkt i filosofiska fakulteten och ett år senare tillbjöds
honom poeseos profession af Åbo akademis kansler grefve
Gabr. Falkenberg. Men som Juslenius ej önskade sin
person framdragen på andra mera meriterades bekostnad,
och som akademie sekreteraren And. Prysz hade både
högre ålder och större förtjenster, reste Juslenius öfver
till Stockholm och utverkade för Prysz fullmakt på
pro-fessorsembetet, som utföll den 8 December 1706 och åt
sig på akademie sekreterare beställningen, som följde den
26 Februari 1707. Oaktadt de göromål, som åtföljde denna
befattning, ej voro förenliga med hans litterära
verksamhet, och ehuruväl honom gjordes anbud om lindrigare
tjenstgöring på andra håll, förblef han likväl vid denna
trägna syssla till år 1712. Consistorium aeademieum
hade nemligen år 1708 önskat uppdraga honom en
extraor-dinarie professorstjenst i filosofin och akademins
förenämnde kansler ville befordra honom till theologie adjunkt;
men den förra befattningen undanbad han sig, och den
senare afstod han åt sin svåger Peter Tigerstedt. Tvenne
omständigheter af bedröfligare art måge här i sammanhang
vidröras. Vid den svåra pest, som år 1710 öfvergick
landet, var Juslenius en bland dc första i Åbo stad, som
angreps af denna farsot; härom skall efteråt ännu något
tilläggas; och vid den svåra vådeld, som år 1711 lade en
stor del af Åbo stad i aska, förlorade Juslenius icke
allenast sin gård utan hvad som var af större värde, sin
boksamling. Den 15 September 1712 erhöll han senatens
fullmakt och i Bcnder den 28 November 8. år konglig
stad-futelse att vara linguarum professor, hvilket embete han
tillträdde med ett tal: ”De convenicntia linguae fennicae
ann hebnea et graeca” (finnes tryckt hos Nettelbladt 1. c.
p. 158—168). Denna befordran var för Juslenius i
många a/seenden hugnande; ty nu var han tryggad om
framtids bergning. Liksom för hvarje annan vetenskapsman,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
