Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Under samma riksdag blef den general-krigsrätt, som
redan hade påboijat undersökningen om orsakerna till det
finska krigets olyckliga utgång, förvandlad till en
ständernas kommission, hvilken ägde att fortsätta
ransaknin-gen och afkunna dom, som sedan kommc att afgöras af
riksens ständers plenum, såsom högsta instans, utan att
konungens benådningsrätt kommc i fråga. Genom sitt
stånds votering kallades Juslenius till ledamot af denna
kommission, som bestod af 14 frälse och 21 ofrälse, eller
tillsammans 35 ledamöter, bland hvilka funnos 7 ofrälse
från Finland. Biskop Juslenius var den äldste af
presta-ståndets medlemmar. Och som samma kommission ålades
att dömma de brottslige jemväl efter Guds lag, afgaf
Juslenius, med anledning af sistnämnde föreskrift, den 18
Maj 1743 ett ”theologico-politiskt betänkande emot gener,
lieuten. baron H. M. von Buddenbrock,”*)deri han, med
år 1787 inlemn&t ett väl inotiveradt förslag um biskopssätets flyttning frän
Borgå till Uleåborg, och att lagman E. A. Printzsköla år 1793 väckt fråga
om ett nytt stifts inrättande i Torneå. Frågan om landets indelning i flere
stift har blifvit behandlad i Mneuiosyne 1819 N:o 26 , 28 och Borgå Tidning
1840 N:o 73, 74.
*) Detta märkeliga dokument, som läses i utdrag i "Anteckningar, rörande
1741 och 1742 årens tinska krig jemte H. M. von Buddenbrocks ärerädduing."
H:fors 1853 p. 40, har Antecknmgarnes författare herr kanslirådet m. m. W.
G. Lagus benäget meddelat refer. in extenso, och lyder: "Emedan Riksens
Höglull. Ständer befalt denna deras Commission öfver krigets olyckeliga aflopp
i Finland döma dem, som därvid brotslige tinnas, ock efter Guds Lag, vil
jag ock körtel, anföra sådana den H. Skrifts rum, som äro lämpeliga til Gen.
Lieuteuanten Buddenbrocks brott. 1) Han hade bort efter Apostelens
Förmaning i 1 Pet. 2: 13, 17 vara Konungenom underdånig och ära honom, samt
ställa sig, som Salomo beskrifver en rätsinnig Undersåte i Predik. B. 8: 2.
Jag håller Konungens ord och Guds ord, eller som det i haus eg i t Språk
lyder: Jag säger, bevara Konungens ord och det för Guds eds skull. Om Gen.
Lieuteuanten^ hade velat ställa sig det til efterrättelse, hade han bort utan
uppehåll och fåfänga invänningar efterkomma Kongi. Maj:ts Befalningar, och
altid berätta det som sant var, som dock Välb. Hr Juslitie-Cancellern grundel,
vist honom intet hafva gjort. 2J Har han afskickat Högvälb. Hr Gen. Mai.
Wrangel och andra berötueliga Hjeltar och Män i faran, med låfven at
undsätta dem, men som det står skrifvet i Ordspr. B. 24: 10, den är icke stark,
som i nödene icke fast är, så lämnade han dem med en ringa hop i den stora
Byska Krigsmagtens hand, och gjorde sig således skyldig til samma brott,
aom David, då nan befalte Joab skicka Urta i strid ene, där han aldrahårdast
vy, och vända sig tilbaka ifrån honom, at han måtte varda slagen och hlifva
död, det ock skedde, som läses 2 Sam. II: 15, 17, då det heter efter Guds
egit utslag Cap. 12:9, at David hade slagit Uria med Svärd, i det han dräpit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
