Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i november 1523, dekanus i Linköping Erik Svemton till
biskop i Abo vidsträckta stift, och han kallas derfore af
Messenius Finlands 24:e biskop, ehuru han alldrig lycka*
des erhålla påfvens stadfastelse och invigning. Erik
anlände till Åbo om sommaren 1524 och lemnade Finland
efter erhållet afsked om våren 1527. Konungen, som
alltid främst såg på financema,* hade emellertid före Eriks
o
ankomst förordnat fogden på Abo slott Jöns Vestgötc att
för kronans räkning uppbära biskopsinkomsterna och
redovisa för dem. Några reformatoriska planer eller
kyrkliga misshälligheter synas icke då ännu hafva varit å
ba-ne beträffande Finland; den utvalda biskopen Erik
tillhörde det domkapitel som kraftigast kämpade för
katolicismens uppehållande, och hans förman och gynnare var
protestantismens såväl skickligaste som mest betydande
motståndare biskop Brask i Linköping. Omfattad med
välvilja af Brask som han var till och med efter sin
forflyttning till Åbo, kan man antaga Erik Svensson hafva
varit en fiende till reformationen, ehuru han i de flesta
fall visade en klok eftergifvenhet för konungens ännu icke
bestämdt uttalade vilja i detta afseende. Gustaf Vasa,
som ännu vacklade på sin tron, undvek också försigtigt
att stöta de mäktiga prelaterna förrän hans anhang
vunnit tillräcklig styrka att bjuda dem spetsen. Han
anlitade ”eleetus Ericus” om hvarjehanda politiska uppdrag,
såsom vapensyn, skatters indrifvande och aktgifvande på
Severin Norbys rörelser. Oaktadt Brask på det
enträgnaste bad påfven Adrianus om skyndsam stadfastelse för
Erik, försummade denne dock fortfarande att taga steget,
emedan den penningesumma som valda biskopar vanligen
betalte åt kyrkans öfverhufvud för sin stadfastelse icke
hade kommit honom tillhanda; och denna försummelse
hos påfven var ett ibland de misstag som mycket
gynnade protestantismens framsteg, ty de ovigda biskoparna
kunde icke uppträda med kraft emot den nya läran.
Nitiska katoliker, som insågo faran, rådde till och med att
Erik skulle invigas utan påfvens stadfastelse, hvilket dock
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
