Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sig afron öfver den ringa äring det med egen arm
förmår aftvinga den af förfädren ärfda magra jordtorfve,
finner ej uttryck för sina känslor, då det efter slutad skörd
ser sig betryggadt för sin torftiga bergning for året. Med
fullt bröst instämmer det i pris och ära för den allgode
Gifraren vid högtidsstunder sådana, som med lof- och
tackeägelsesånger firades i anledning af årets rika skörd
1750.
Under rikets ofta nog brydsamma tidskiften hyste
biskop Nylander städse en innerlig tillgifvenhet för sin
konung. I sitt enskilta lif var han flärdlös, enkel och
uppriktig. I personalierna öfver honom skildras han med
dessa ord: ’’trägen och noga i sitt embete, allvarsam och
redlig i sitt uppförande, öm och medlidande emot enkor
och nödlidande, ordfas t i löften och behaglig i tal.”
Ha-tare af yppigheten och vällefnad fann han den bästa
tref-nad i det husliga lifrets förtroliga krets, hvilket synos
bland annat af dessa ord i hans cirkulärer, angående
bi-skopsvisitationer åren 1748 och 1749: ”Eljest håller jag
och mine reskamrater för den bästa välfagnad en varm
kammare, måttlig husmansko st och en glad värdinna, och
beder jag alltså, att samtel. vederbörande icke behaga
göra stort väsende och onödig omkostnad på ett eller
annat sätt.” Känd såsom god hushållare, försummade han
icke att bevaka sin fördel och göra sina anspråk på
befordran gällande, der hans rätt kom i fråga; men
med-gifvas måste likväl, att han alltid var ganska väl förtjent
af hvad han undfick. — Då hans helsa, som varit god
och jemn, under de sista lefnadsåren började blifva
vacklande, minskade han, genom den stränga diet han förde,
olägenheterna af kroppens krämpor. En tärande
sjukdom, som angrep de ädlare delarne och under de sista
veckorna gjorde tungan overksam, förde honom i grafven.
Angående sin sjukdom gaf han i en promemoria den 2
Maj konsistorium tillkänna, att ”han råkat ut för en så
svår och farlig skada i tungan, att han hvarken kunde
tala eller svara.” Sedan hau för sista gången undfått
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
