Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
konstkännare som icke kännt mästaren yttrat: ”detta måtte
vara af mästaren Kubens”. Så lycklig porträttmålare han
än var, emottog han sådana beställningar blott af en viss
nedlåtenhet och klagade alltid att den hårda nöden skulle
tvinga honom att måla porträtter, för hvilken genre han
väl också hade fallenhet, men föga lust. En följd af denna
tvungna ställning blef tungsinthet, som tidtals förlamade
hans verksamhet; men då han kom sig i gång, blef han
af ett skönt ansigte, som han hade att framställa, upprymd
och hänförd. Då hörde man honom med ett slag af
handen mot pannan beklaga sig deröfver huru svårt han hade
att träffa och behålla de sköna bilderna han sökte.
Finnberg sökte sillan eller aldrig andra menniskor,
utan hade sin egen verld för sig, allraminst tyckte han om
att blifva besvärad till något som sårade hans finkänslighet.
Då astronomen H. J. Valbeck d. 23 oktober 1822 våldsamt
slutade sitt lif i Abo och den aflidnes vänner morgonen
derpå anmodade Finnberg att porträttera honom som lik,
måste de uppbjuda hela sin yttersta öfvertalningsförmåga.
Det mycket väl träffade porträttet lithografierades kort
derefter och några exemplar deraf finnas ännu i behåll
undanräddade från Abo brand. På några af Finnberg
målade porträtter äro skuggningarna något oriktiga,
färgläggningen hård, detta härrör deraf att han vid dem icke
tyckt sig behöfva bry sig om större sorgfallighet, men
ej af bristande förmåga. Var koloriten för Finnberg
också ibland likasom mödosam och mindre väl lyckad, så
var hans snabbhet och säkerhet i teckningen så mycket
mer beundransvärd. Vid ett dryckeslag i Pargas,
berättas det, hade en af gästerne skickat sig löjligt; Finnberg
aftecknade i största hast med blyerzpenna på ett papper
hela sällskapet och den druckne personen så träffande
att alla tydligen igenkände sig sjelf och denne. Som han
under sin vistelse i Åbo, några tillfälligt resande artister
oräknade, var den enda erkändt dugliga målare, var han
mycket anlitad, i synnerhet i porträttering; men emedan
en del beställningar intresserade nonom för litet, en an-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
