Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
misstänksamma konungen och fick af denna temligen
oskyldiga anledning uppbära eu sträng skrapa. Isynnerhet
fortröt det Gustaf I att den nya ordinarius — såsom
biskoparna i den tidens kurialstil kallades för att göra dem
ödmjukare och till skilnad ifrån de katolska biskopar
som ännu funnos qvar — hade fördristat sig att bära den
från katolska tider sedvanliga biskopsmössan, mitray
hvil-ken konungen betraktade såsom en anstötlig qvarlefva af
hierarkisk ståt och symbol af de andliga öfverhufvudenas
makt. Misstanken var dock fullkomligen ogrundad, ty
till någon böjelse för papism hos Agrikola får man
ingalunda sluta af denna småsak, då hela hans öfriga lefnad
bevisar hans alltigenom reformatoriska lynne.
Nästföl-jande sommar år 1555, medan kriget som bäst rasade i
östra delen af landet, visiterade han församlingarna i norra
delen af stiftet, eller Österbotten, och denna handling är
den sista i kyrkans tjenst som blifvit upptecknad om vår
Agrikola. Den i allmänhet opålitlige Rhyzelius berättar
väl att han någon gång blifvit af konungen sänd till
Lappland för att arbeta på detta hedniska folks omvändelse
och undervisning, men denna uppgift bestyrkes af inga
dokumenter och är i sig sjelf föga trolig.
Deremot utförde Agrikola i slutet af sin lefnad ett
politiskt uppdrag. I november 1554 hade nemligen ett
krig begynt emellan Sverige och Ryssland, som under sin
fortgång följande året begynte blifva ganska vidtutseende,
isynnerhet som Sveriges försvarsanstalter voro nog dåliga
i det af Gustaf I öfver höfvan negligerade Finland. Den
redan åldrige konungen fruktade mycket för krigets
utgång och skref idkeligen hjertrörande jeremiader,
uppmanande Finnarne att försvara sig sjelfva, ehuru långt
förut deras kyrkor blifvit plundrade under förevändning
att penningar bchöfdes för Sveriges försvar. Emellertid
hade af ännu obekant orsak den stora Ryska hären, 6om
belägrade Viborg, den 23 januari 1556 plötsligt tågat
bort. Kort derpå skickades Knut Johansson, kanik och
pastor i Abo, till Ryssland for att utverka lejdebref for
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
