Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fordna tider nattvard alla son- och högtidsdagar, äfvcn
om ingen kommunikant var tillstädes. De katolska
ele-mentcr, som här ännu förekomma, bibehöll o sig i
kyrko-sederna ända till Upsala möte och tiden kort dercfter.
Till sitt själslynne var Agrikola öfvervägande
praktisk och verksam. Lefvande i en orolig tid, då tvenne
olika verldsåsigter kämpade mot hvarandra, tog han parti
för den nyare utan tvekan, men också utan öfverdrift,
arbetande för dess seger i lifvet och lemuande den
teoretiska utredningen åt andra. Han blef derföre ingen
originell författare, och skulle kanske icke alls uppträdtmed
litterära arbeten, om fäderneslandet kunnat utan skada
umbära bibel och handbok på eget språk; men han blef
en för evärdliga tider nyttig öfversättare, som i afseende
å språket bröt en alldeles ny bana, samt en för
kyrko-skickcts i Finland förbättrande rastlöst verksam man. På
båda dessa vägar gjorde han sig väl förtjent af
fäderneslandet, och det var hvad han framförallt ville. Med*
lärdom ville han icke lysa, ehuru han var kunskapsrik, och
isynnerhet ganska språkkunnig. I reformerandet ådagalade
han moderation och ville ej genast bortskaffa mer af det
gamla än som för församliugens sanna väl oundgängligen
var nödigt; hvilket hedrar hans omdöme, ehuru han just
derföre tidtals fick erfara konungens ogunst. Det
smicker för mäktiga gynnare han någon gång torde hafva
låtit komma 6ig till last, kan ganska väl förklaras af den
laglösa oordnade tidens förhållanden; ty en i tid
efter-gifvande klokhet saknade han lika litet som begär efter
en allt mera vidgad verkuingskrets. Ifrån det fel att
gerna hafva begagnat alla tillfallen att öka sina
inkomster, och således mer värderat rikedom än det väl egnar
evangelii forknnnare, torde man icke lätt knnna frikänna
honom, ehurn han sjelf i ett bref till >Hls Pcdersson 1547
yttrar: *Gnd gifvc mig icke mycken fattigdom eller stora
rikedomar, dem jag alldrig nstundar, utan att jag måtte
nti tillbörlig näring gäldelös dö.” Ty urkunderna visa
honom ofta klagande öfver fattigdom, ehuru hans inkom-
21
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
