Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ej såsom fornt genom ståthållaren i Novgorod. Utom
dess hade Nils Gyllenstjerna hemlig befallning att lofva
bifall till zarens begäran angående Katarina Jagellonica,
i fall han icke ville gifva sig till freds med mindre, utan
hotade att böxja krig. Sändebuden medförde betydliga
skänker, och zarens svar blef gynnande; om saken skulle
närmare öfverenskommas genom en stor legation ifrån
Ryssland till Sverige. Man ser att ärendet var i högsta
måtto kinkigt, och sannolikt hade Svenska sändebuden
lof-vat mera än de kunde hålla; ty efteråt visade sig att
za-ren ansåg hufvudvilkoret vara den Polska prinsessans
ut-lemnande. Ryska beskickningen kom 200 man stark till
Upsala den 18 maj 1567, men hindrades af Erik XlV:s
galenskap och hertigarnes uppror att få rätt besked på
tvenne år; när Stockholm intogs af hertigarne anfollos de
Ryska sändebuden af folket och skulle hafva blifvit
nedgjorda, om ej hertig Karl med egen hand räddat dem och
bedrifvit så att de oskadda hemskickades. Af allt detta
kunde man vänta att zarens stämning mot Sverige icke
mer skulle vara vänlig, och det fick Juusten snart nog
erfara. Dock hade zaren i vänskapliga ordalag
tillskrif-vit den nya konungen Johan i början af 1569: att han
ville hafva sina sändebud tillbaka, samt önskade att en
Svensk beskickning, för hvilken han medsände lejd,
måtte infinna sig i Ryssland och der underhandla om fredens
fortfarande bestånd. Johan III var nog oklok att med
anledning deraf låta en beskickning afgå; den bestod af
biskop Juusten såsom hufvudman, Peder Bagge till
Söderby, Tönne Olofsson Yildeman till Tjusterby, Mathias
Schubert såsom sekreterare och Engelbrecht Nilsson
såsom tolk, samt dessutom betjening, så att beskickningen
var inalles 57 man stark. Resan blef det bedröfligaste
skiftet i Juustens lefnad, ehuru uppdraget i sig sjelft var
hedrande och vigtigt. Han har om resans förlopp
lem-nat en utförlig berättelse till konungen, som naturligtvis
uttrycker det största missnöje öfver utgången.
Hufvud-innehållét af Juustens berättelse är följande:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
