Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
for vinterns sknll icke kunde komma öfver Finska viken,
icke ägde tillräckliga försvarsmedel. Johan III hade dock
gjort hvad han kunnat for att undsätta Finland, och
yttrat: ”Finland är ett nyttigt land, hvaraf Sverige, såväl
i senaste Danska fejd som eljest, har bekommit sin
största undsättning framfor rikets andra landsorter; och som
Finnarne varit trogna, vore icke kristligt att de hjelplösa
skulle blifva förlåtna och komma i hedn ingahänd er, utan
aktar jag dem till det yttersta försvara.” Men trupper
och isynnerhet proviant felades; fienden inföll i Vekkelax,
uppbrände Kymmene gård och Borgå kyrkan, samt
framträngde ända till Helsingfors, häijande enligt tidens sed.
Infallet förnyades sedermera åren 1575 och 1577, hvaraf
landet led mycket. Eländet förökades ännu mer genom
den ständiga osäkerheten, och pesten rasade dessutom i
Finland sommaren 1572. Slutligen kommo dock
Finnar-ne Totts, Horns och Flemings tapperhet krigslyckan i
Estland att vända sig till Svenskarnes fördel och befriade
Båmedelst Finland från ficndtliga besök.
Den olyckliga beskickningen var Juustens enda
politiska värf, och det mest bekanta af hans öden. Efter
hemkomsten belönades han af konung Johan med
adel-skap; såsom minne af de lidanden han under
fångenskapen utstått visade hans vapen i skölden en botgörande
halfnaken man med en stor gissel eller knutpiska i
handen. Åtten blef dock aldrig introducerad, utan när den
på svärdssidan utdött fick Paul Juustens dotterson,
borgmästaren i Viborg Johan Croel, den 16 aug. 1653
rättighet att upptaga morfadrens vapen med några
obetydliga förändringar. Biskopen hade under fångenskapen
användt sin öfverflödiga tid till kyrkans gagn, ty i
Moskva sammanskref han sin postilla och öfversatte en
katekes till Finskan. Men hans helsa blef derunder bruten
och hans lynne fördystrades i hög grad, men hans
verksamhet for kyrkan synes icke dess mindre hafva varit
lika lifiig efteråt som derförinnan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
