Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gar att återställa ordningen voro förgäfves, och hela
massan upplöste sig i vild och oordentlig flykt. Segern var
vnnnen nästan utan biträde af tredje brigaden, af hvilken
blott en bataljon hann fram nog tidigt att kunna
understödja Savolaxarnes anfall. De vikande förföljdes 11 mil
från slagfältet, längre än någonsin tillförene under detta
krig; deras förlust uppgick till 700 man, hvaribland 140
fångne. Segervinnarnes förlust var tredjedelen af fiendens.
Kamenski var redan hunnen till Laukas, då
tidningen om detta nederlag nådde honom. Han förmåddes
deraf att förändra sin plan och med en del af sin styrka
draga sig åt venster, för att söka en förening med
Erik-sons slagna fördelning, medan Vlastofi med den andra
delen fullföljde rörelsen mot Fieandt. Denne var ej
okunnig om fiendens annalkande, men han vek ej tillbaka, i
den tron att Adlercreutz1 seger vid Ala vo skulle hejda
ryssarnes framträngande. Denna djerfhet kostade honom
dyrt; d. 21 Aug. blef han vid Karstula anfallen af
Vlas-toff med en mycket öfverlägsen styrka, slagen samt hela
hans fordelning skingrad och sprängd. Det visade sig
genast att ett slag, utfördt mot finska arméns venstra
flygel, gjorde alla dess framgångar på andra håll gagnlösa.
Genom Fieandts nederlag stod genaste vägen till Gamla
Karleby öppen för ryssarne, och om de framträngde dit
var Klingspor8 återtåg, samt förbindelsen med Sandels
och norra Finland afskuren. Olycksdagen vid Karstula
väckte derföre stor nedslagenhet bland hären, som såg
fienden återkomma, förstärkt till betydlig öfverlägsenhet i
antal, medan den sjelf förgäfves spanade efter någon
hjelpsändning från Sverige, som kunnat fylla dess nu
redan så ansenligt glesnade leder. Befälet delade denna
misströstan och under en sådan dyster sinnestämning skrcf
Klingspor till konungen, visade omöjligheten att försvara
landet med de medel, som stodo honom till buds, samt
föreslog att, om inga förstärkningar kunde erhållas,
åtminstone få rädda bären, genom att föra den öfver till
Sverige. I sitt svar gaf Gustaf Adolf Klingspor tillstånd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
