Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
majorerne De la Grange, Ulfsparre och G. Adlercreutz
samt fänrik Arnell. Seende dem så få, sade Adlercreutz
endast: ”Åro herrarne ej ftere?” men bad dem i
detsamma följa sig, samt öppnade dörren och steg in i den
kungliga sängkammaren, utan att bry sig om grefvarne Ugglas,
Strömfelt, general Tibell m. fl. som stodo qvar i rummet
utanföre. De sex följde honom. Konungen, förvånad att
de trädt in oanmälda, hörde knappt Adlercreutz bölja
tala om den allmänna sorgen öfver hans tillämnade resa,
samt huru många höga embetsmän och andra redliga
medborgare anmodat honom att söka förekomma densamma,
innan han började ropa: ”Förräderi! Ni äro förförde och
blifva alla olyckliga!” Adlercreutz svarade lugnt: ”Vi äro
hvarken förförde eller förrädare; vi vilja frälsa Eders
Majestät och fäderneslandet.” Dock, Gustaf Adolf hörde
och förstod ingenting mera, utan drog sin värja, då
Adlercreutz sprang fram och fattade honom i armen, medan
Silfversparre bröt värjan ur hans hand. Den stackars
kungen blef nu mycket rädd om sitt lif och började skrika
erbarmligt: ”Hjclp, bjelp, de vilja mörda mig!” samt slog
och sparkade omkring sig, så att man blef tvungen att
hålla honom fast. Någre af drabanterne och
slottsbetje-ningen sprungo då mot dörren, som inifrån hölls stängd
af dem som voro i rummet, och ur stånd att bana sig
väg på annat sätt, slogo de in dörrspegeln med eldgafflar
och sablar. Adlercreutz lät då öppna, trädde midt ibland
dem, upplyste att hvad som skett vore gjordt till
fosterlandets frälsning, att konungens person ej var i någon
fara, samt förmanade dem att hålla sig stilla, emedan ett
försök att ingripa i dagens händelser ej kunde annat än
bringa olycka öfver Sverige och dem sjelfva. Då
generaladjutanten for armén, af Melin, ville motsäga honom, slet
Adlercreutz batongen ur hans hand med de orden: ”Idag
är det jag, som befaller,” tillsade Melin och två jemte
honom arrest, samt bjöd de andra att gå sina färde, i
kraft af det embete han nu innehade. Desse lydde, då
konungen ej hade nog själsnärvaro att till sin förmån af-
29*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
