Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tare af alla sina anspråk, hvarföre denne också bland sina
i Sverige tjenande landsmän stod i rop, att vara mer än
tillbörligt ljum och likgiltig vid bevakandet af deras
intressen.
Då man na skalle välja en thronfoljare åt den
barnlöse Carl Xni, hade Adlercreutz* samtalsvis yttrade
åsig-ter biagt mången att tro, det han skulle komma att arbeta
till formån for f. d. kronprinsen Gustaf, for att hos sonen
forsona, hvad han brutit mot fadren. Dock, han blef sin
grandsats trogen, att icke blanda sig i hvad som ej rörde hans
tjenst, aldraminst i politiken, och Adlersparre genomdref
derföre valet af sin kandidat, Christian, eller som han i
Sverige kallade sig, Carl Aagast, utan något motstånd
åtminstone från Adlercreutz* sida. Huru denne än må hafra
bedömt valet, visst är, att han under följande vinter hann
fatta en varm tillgifvenhet för den från all flärd vida skilde
kronprinsen. Det är bekant att denne i Maj 1810 afled i
Skåne, hastigt och under omständigheter, som gåfvo
illviljan anledning att tillskrifva hans död en förgiftning. Då
det furstliga liket d. 20 Juni skulle inhemtas till Stockholm,
ville konungen ej vara i staden, utan hade begifvit sig till
Haga, der han höll konselj, hvarföre äfven Adlercreutz var
utrest. På e. m. erfor man den gräsliga nyheten, att
riksmarskalken grefve Fersen, af förtalet utpekad såsom en af
prinsens mördare, blifvit af den uppretade folkmassan på
ett kannibaliskt sätt söndersliten midt på Riddarhustorget, i
närvaro af militären, hvilken de brottsligt tafatta
myndigheterna ställt der i full paradordning, liksom för att gifva
exekutionen större glans, medan de, af flepigt un dseende
for de skrikande, stenkastande och mördande
”medborgar-nes*’ konstitutionella rättigheter, icke vågade låta soldaterne
bruka sina vapen. Konungen reste genast in, åtföljd af
Adlercreutz, som emottog befälet i staden. Sedan hans
uppmaningar att skingras, blifvit af den pöbel af lägre och
högre stånd, som fyllde gatorna, mött med o vett och mot
honom måttade stenar och käppslag, gaf han militären
order att rycka fram, och nu voro några få gevärssalfvor nog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
