Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•kalle hålla munnen en annan gång och veta hvad han
talade.” Efter slutad läsning tillfrågades forsamlingen om
den ville antaga Augsburgiska bekännelsen och stå fast
vid den; då uppreste sig alla och förklarade enhälligt sig
icke vilja vika ifrån den, utan vara redo att derföre våga
lif och blod, hvarefter ordföranden utropade: ”nu är
Sverige blifvet en man och alla hafva vi en enda Gud.” Den
dagen fick således vår kyrka hvad den ända dittills hade
saknat, nemligen en högtidligt och öppet erkänd
trosbekännelse — Lutheranismen blef nu statsreligion i Svenr
ska riket, som hädanefter fick vidkännas alla
förde-lame och olägenheterna af en statskyrka. Lutherska
kyrkan stadfastades den 5 mars 1593 i Sverige, men
icke fullt i Finland, der Klas Fleming och
Sigis-munds anhängare ännu i 7 år höllo de försvinnande
katolska sympatierna någorlunda vid makt. Den 6 mars
be-gynte räfsten med alla dem bland närvarande som förut
hyllat liturgin, och dessa voro ganska många. Alla
nöd-gades de högtidligen afsäga sig liturgin, och de gjorde
sin afbön inför församlingen i mer eller mindre ödmjuka
och ångerfulla uttryck, hvarvid man icke sparade på
förödmjukelser för dem. Biskop Erikson iakttog dock vid
sin afsägelse eu värdigare hållning än de flesta andra; han
betygade nemligen sig endast derföre hafva hyllat liturgin
att han ansett den förenlig med den rena läran. Vi hafva
också ingen anledning att betvifla det ju hans verkliga ö£
vertygeUe var sådan, att han hyllade den evangeliska la*
ran, men var indifferent i frågan om ceremonierna. Värst
deran var kyrkoherden i Stockholm Peder Paulinus, som
utgifvit en skrift till förmån för liturgin; mötet dömde
honom förlustig embetet och han afkläddes offentligen
pre-staskruden. Åfven kyrkoherden i Åbo Thomas Larsson
anklagades af fältmarskalken Karl Henrikson Horn till
Kankas för det han undanträngt sin företrädare Henrik
Jakobsson för liturgins skull och eljest uppfört sig illa;
Thomas genmäl te Horn med hetsighet, men måste göra
afbön inför mötet. Sedan liturgin var högtidligen förka-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
