Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
da ötverensstämmande. Huru annorlunda förfor ej
erkebi-skopen Angermannus vid sin vederstyggliga visitation!
Erikson ådagalägger deijemte icke ringa mod, ty med det
senare brefvet (som var skrifvet efter det Flemingska mötet
i Åbo) trotsade han sjelfva Klas Flemings mäktiga vrede,
på samma gång han undvek att den stränge hertigen till
behag brådstörta reformen. Men under klubbkrigets och
hungersnödens fasor kunde kyrkans skick naturligtvis icke
vara tillfredsställande. Krigshärens anförare befallde nu
enväldigt i Finland och allmogens håg var vänd
förnämligast på utvägar att om möjligt kunna uthärda den
oändligt betungande inqvarteringen och krigsgärderna. Ehuru
Erikson visserligen i cirkulärbref uttrycker sin varma
hyllning for Sigismunds sak och således var "konungsk",
inträffar dock det märkvärdiga att han befinnes allsicke
halva deltagit i striderna emellan hertig Karl och konung
Sigismund. I hela den digra samlingen af urkunder
angående klubbkriget, som blifvit tryckt, nämnes icke ens
mäster Eriks namn, undantagandes i ett enda bref af pastorn
i Rautalampi Lars Larsson till befallningsman Salomon Ille
till Röfvarnäs, dateradt den 4 september 1597, der det
heter: ”Jag har denna sommar bekommit bref af evärdige
herre och fader bisp i Åbo M. Erik, sammaledes af
Arvid Henriksson (Tavast), att om det skulle något höras af
slikt buller och uppror här i socknen eller i Österbotten
skulle jag samt med fogdens skrifvare gifva det fromt och
kristligt tillkänna, det jag ock gerna vill göra och måste
detsamma göra efter min eds förpligtelse.” Deraf kan man
således sluta att Erikson icke verksamt tog parti hvarken
för den ena eller andra, mer än som nödigt var för
deras skull som innehade landet; han torde hafva inskränkt
sig till att blott sköta stiftsärenderna, uttala sin innerliga
längtan att det lidande fäderneslandet måtte få bred och
rolighet, samt varna presterna på följande sätt:
"Förmanen dessutom åhörarne att de tänka och tala vördsamt om
konungen samt bevisa honom, såsom den högsta
öfverhets-personen, tillbörlig lydnad*’ (den 22 october 1598).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
