Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
väl denna flyttning, efter min tanka, anses som en ganska
stor påökning i det straff lagen hittills utsatt for de värsta
tjufvar.... Sålänge fängelserna äro ohyggeliga nästen, och
de der inneslutna fångar handteras utan något medlidande,
så bör man väl icke undra på, att de blifva allt mer
förhärdade i ondskan och nyttja alla möjliga utvägar, att åter
komma på fri fot. Kan det vara skäligt, att genom
omensk-lig medfart bringa den redan straffade alldeles till
förtvif-lan? Kan deri vara något ondt, att äfven lifstids fångar
kunde genom ett förbättradt uppförande göra sig
förhoppning om en ännu möjlig nåd, utan att sedige medborgare
skulle derigenom sättas i fara för någon skada? Fruktan
gör väl mycket, att afskräcka menniskor ifrån onda
ger-ningar, men välgrundadt hopp åstadkommer ändå lyckligare
verkan. Åtminstone borde fångarne icke sakna flitiga och
tjenliga undervisningar, råd och förmaningar till kristelig
tro och lefvernes förbättring, för att kunna hoppas sin själs
frälsning. Men liafva vi anledning att förmoda, det någon
Finlands missdådare skall i Sibirien få njuta dessa
förmåner? Och om han der någon gång kommer att ångra sitt
brott och fatta något beslut om sin bättring, så kan det
troligen icke blifva varaktigt, då han är sig sjelf lemnad,
utan någon undervisning, råd och tröst af någon trogen
vän och lärare. De missgerningsmän äro få, som äga den
grundliga kristendomskunskap, att genom meditation och
läsning på egen hand, om de ock der hade tillgång till
någon tjenlig bok, kunna komma till sann upplysning och
bättring, och der uti vinua tillbörlig stadga. Jag vill undgå den
förebråelsen att liafva på något sätt medverkat till någon
enda af mina landsmäns, om det ock vore den störste
miss-dådares, försättande i det olyckligaste tillstånd, att icke
kunna blifva tröstad af Guds ord, eller få tillbörlig
undervisning, råd och tröst af landets egna kristligt sinnade lärare och
predikanter. Böra vi icke hellre söka att igenfinna och
bringa till rätta hvart och ett borttappadt och vilsefarande får
än att låta det förvillas allt längre bort i ödsligaste
ödemarker?”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
