Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
spanmål. Då anförde P. J Alopaeus, att han, enligt 23
kap. 4 § R. B., lika med yngsta ledamöterne, ansåg vara
tydligt, att curam gerens enligt den skedda voteringen
borde erhålla ersättning for sitt besvär. Men hvad den frågan
angick, hvilken summa, antingen 4 eller 8 tunnor, borde
hållas for de flestas mening, så ock då blott 2 ledamöter ålagt
sterbhuset betalning af 8 tunnor, 3 deremot icke, kunde
deras mening, som tillagt käranden 8 kr, icke vara de
flestas mening eller kunna blifva konsistorii beslut. Deremot,
och som biskopen tillagt curam gerens 4 t:r, och de
tven-ne ledamöter, som tillerkänt honom 8, med detsamma, och
emedan den mindre summan innefattas i den större,
tillerkänna honom 4, med den skilnad blott, att de förklarat
honom tillkomma icke blott dessa 4 tar utan ock 4
dessutom, ty och då 3 röster emot 2 utgöra i konsistorio
laglig pluralitet, o. 3 röster, jemförde och jemkade med
hvarandra, sammanstämma i tilldelandet af 4 t:r åt curam
gerens, ansåg lektor Alopaeus konsistorii utslag kunna
blifva, att curam gerens borde af sterbhuset erhålla 4 t:r
span-mål. Och som den fjerde ledamoten och biskopen
förenat sig i detta utlåtande, blef koneisti utslag sådant
Alopaeus det hade föreslagit
Redan under sitt vistande i Åbo låg P. J. Alopaeus
sjuk i en svår feber, som slutades med gulsot, från
hvilken han ej blef rätt fri under hela sin lifstid. På en
em-betsresa till Askola kapell i början af år 1814 ådrog han
sig en förkylning, hvilken grundläde en obotlig
lefversjuk-dom, hvilken alltför tidigt för stiftet och läroverken förde
honom till grafren. Han afled d. 23 aug. 1814.
Häftigast verkade denna tidiga förlust af en kär son och
trogen medarbetare på den åldrige fadren. Då folket vid
sonens jordfästning trängde till den vid grafven stående
sorgbundna fadren, yttrade han till de närmaste: ”nå, nål
ha’n tålamod; nog följer jag ändå snart efter!’* Från
denna högt värderade sons död kan man egentligen härleda
biskop Alopaei aftagandé själs- och kroppskrafter, emedan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
