Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sina meriter på prestabanan ej var jemngod med de öfriga
sökanderne; han kunde således i förslagsväg ej komma i
fråga. Men att en man, som till och med ännu år 1811,
då han d. 17 juni blef pr estvigd, stretade emot att
inträda i prestaståndet, och forst efter erhållet afslag på sin
ansökning, att såsom laicus få tillträda de löneförmåner
äldre prestvigde lektorer äro förbehållne, lät beqväma sig
till ordination, nu på extra väg ville komma till
domproste-embetet, finner sin förklaring deri, att från det
tremanna-råd, som en tid bortåt gemensamt skött stiftets
angelägenheter, en man hade fallit undan, och att hufvudmannen i
rådet, stiftets styresman, var nedtyngd af ålder och
kraftlöshet, och således hade behof af ett tillförlitligt och
förtroget biträde i konsistoriella ärenders handhafvande. Och
till hvem kunde biskop Alopaeus hysa större förtroende
än till sin egen son Magnus, om hvilken han var
öfverty-gad att han äfven efter fadrens död skulle oförändradt
bibehålla samma ordning och skick, på hvars införande de
derintill med förenade krafter arbetat. Alopaeus hade
sålunda vunnit en befordran på mera prioriterades
bekostnad och fick i 26 års tid sitta qvar vid samma embete,
oaktadt han genom presterskapets förtroende tre skilda
gånger kallades till ståndets högsta värdighet, och
ingendera gången såsom den sista på förslaget, utan innehade
åren 1819 och 1837 första och år 1820 andra rummet på
biskopsförslaget. Sista gången afsade han sig
förslagsrummet, emedan han ej tilltrodde sig mer äga nödig kraft,
att sköta biskopsembetet med den drift, som han sjelf
hade önskat.
Domprosten M. Alopaeus var en ovanligt arbetsam
och flitig man. Den sjuklighet, hvarmed han ända till
sina äldre dagar drogs, gjorde det för honom till en
nödvändighet att, med undvikande af det allmänna lifvets
förströelser, sitta i sin kammare. Och der satt han mest
med pennan i hand. Och som han med all sin lärdom ej
uppträdde med lärda arbeten för offentligheten, blir det
nödigt att anföra, hvad han egentligen sysslade med.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
