Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skeppet vara fåfäng, beslöt han segla på land för att om
möjligt rädda besättningen. Sjöbrytningen var likväl så
stark att ingen landgång kunde ske, utan Ehrensköld
måste tillika med besättningen blifVa sittande på vraket hela
två och ett halft dygn igenom, tills stormen något gaf sig.
De skeppsbrutnas belägenhet var så mycket svårare som
kölden var ganska sträng, inga lifsmedel för dem funnos
att tillgå, och föga utsigt var förhanden att hjelp skulle
komma innan de frusit ihjäl. Då redan hade den
ovanligt stränga och uthållande vinterkölden 1708—1709
begynt, som jultiden kom flere tusen Svenska och Finska
soldater att stelna på TJkräns slätter.
Under den för Sverige synnerligen olyckliga
sommaren 1709 kryssade Ankarstjerna för sista gången i Finska
viken med ungefär lika styrka som de föregående åren.
En landstigning gjordes på kusten af Ingermanland,
hvar-vid isynnerhet kapten Olof Unge med fregatten Phoenix
om 36 kanoner utmärkte sig, i det han genom en häftig
kanonad dref Ryska trupperna på stranden ifrån sina
för-skansningar, och eröfrade ett magasin jemte 6 kanoner och
4 mörsare samt all tillhörande ammunition. Åfven
kapten Raab borttog ett vid Harjavalla-stranden under stark
betäckning liggande fartyg efter en liflig kanonad. Några
vigtiga resultater kunde naturligtvis dylika skärmytslingar
icke medföra, utan eskadern återvände om hösten till
Svenska skären, sedan den uppbringat åtskilliga priser.
Vid denna tid begynte Sveriges läge biifva hardt när
fortvifladt. Tillgången på penningar och vapenfört
manskap var ganska knapp, den enväldige konungen lefde i
landsflykt, styrande Sverige ifrån Turkiet, fiendernas
antal förökades och ingen utsigt fanns hvarken till seger
eller slut på det olycksdigra kriget. Flottan skulle
naturligtvis äfven hafva känning af de bistra tiderna, men icke
dess mindre finner man den ännu några år spela mästare
i Östersjön; ty ännu fann den outtröttlige Wachtmeister
utväg att hålla flottan i temligen aktningsbjudande skick.
Sålunda utrustades äfven 1710 i god tid den vanliga Fin-*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
