Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som svårligen lärer öfverträffas, det gagn, han skaffat
fäderneslandet, upplifvas i dem han handledt, sina
embetsbrö-der träda i hans fotspår, for att söka lika heder, och sig sjelf
af hela Academien blifva så saknad som högaktad.” Dessa
ord och de förut citerade hafva här blifvit anförda,
emedan de uttrycka samtidens omdöme om en
vetenskapsman, hvars förtjenst blott med ledning af hans egen tids
yttranden om honom kan uppskattas.
Hassels öfrigalifstid, som han tillbragte på landet, blef
kort. En slagattack förlamade hans venstra sida i
början af 1776, och på sommaren insjuknade han i rödsot
hvari han afled d. 18 Aug. s. å. Han blef begrafven i
Åbo domkyrka. På akademins vägnar höll Porthan 1778
ett Latinskt minnestal.
De enskilda dragen i Hassels karakter som menniska
framträda till större delen i det föregående. Han var
gud-fruktig, fosterlandsälskande, lojal, rättrådig, nitisk för sina
pligter, en ärans man*); öppen och oförställd, enkel och
utan flärd; kraftfull, fast och allvarlig, men i det enskilda
lifvet fryntlig och språksam. Hans utseende skall hafva
varit intelligent. Det porträtt, som finnes framför
minnestalet, visar ett öppet, godt och värdigt yttre. En stark
helsa åtnjöt han till sin höga ålderdom. — Han var en
sträng hushållare och samlade derföre intet bibliothek, men
en mycket betydlig förmögenhet, som torde hafva blifvit
grundlagd genom hans första gifte. Han ägde, med
fräl-semanna rätt för sig och sina arfvingar, säterierna Isbois i
*) Mindre på Hassels rvkte ån på hela den akademiska tidsålder, h v
itken han tillhörde, faller en fläck genom det exempel på ett då allmant drag
af devuerad sinnesstämning, hvilket innefattas i följande utdrag ur ett programm,
som Hassel 1752 såsom rektor utfärdade, då konsistorium hade oeslutit ett
loftal öfver sin utmärkte och mycket fortjente, men ännu lefvande och vid
em-betet qvarstående kansler, grefve Carl Gustaf Tessin. Dessa lojliga ord, hvilka
här meddelas såsom tidsskildring, upphöja Tessins snille oen lärdom. ”Vis
mathematieum? Est Euclides. Vis arehiteetum? Est Vitruvius, immo Vitruvio
superior. Vis physieum? Est Newton. Vis historieum na turalem? Est Plinius.
Vis historieum civilem? Est Polybius. Vis moralistani? Est Grotius. Vis poé*
tam? Est Homerus. Vis oratorem? Est Demosthenes. Vis denique rei littera*
riae omnis ac scientiarum ducem? Verulainius est.” En kontrast bildar den
ädla tonen i de ur ett programm af samma år furut citerade ord.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
