Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Btnndens tvång och tolkarens svaghet. Men om i hand
utkast något drag likväl kunnat måla de bröders värde
dem vi förlorat, låten det vara hos eder en upptäckt af
de egenskaper dem han ej hunnit berömma, och låten edert
öfverseende med talarens ofullkomlighet och er egen
kunskap om deras förtjenster ersätta det som saknas i hans
vittnesbörd och i eder fordran.”
Föga mera vet biografen uti Lexicon öfver
Namnkunniga Svenskar om vår Björnram att förtälja. Han
berättar endast efter Hedin, hurusom Björnram en natt i
Augusti månad år 1782 uti Lofö kyrka låtit Konung Gustaf
jemte 5 andra herrar, deribland Hofstallmästaren Munck
och Stats-Secreteraren Schröderheim, alla med dragna
värjor 8in8 emellan ställda i en ganska besvärande positur,
skåda Gustaf H Adolfs och Adolf Fredriks vålnader. Detta
tillgick sålunda, att masker liknande de aflidne blifvit
fast-sydde vid något hvitt tyg, hvilket var utspändt på fina
tunnband och upphissades samt åter nedsläpptes medelst
tagelsträngar fastade i ljuskronorne af en undangömd
med-hjelpare. Rökpulver var strödt på golfvet och hindrade
antändt åskådarene att nalkas för nära maschineriet.
Åf-ven skall det lyckats Björnram att en gång draga
General-Amiralen Ehrensvärd med sig till S:t Johannis kyrka
i Stockholm, men hvarefter Ehrensvärd i en billet
undan-bedt sig vidare bekantskap med mystificatorn. Denne
biograf slutar Björnrams teckning med följande sens-moral:
”Dessa upplysningar torde kasta någon strimma ljus i det
dunkel som omgifver mysticismen i Gustaf IH:s tid. Hvad
man deraf kan lära är att svärmeriet är en parasitvext på
egen rot, som likväl slingrar sig omkring både otrons och
trons stam, lika kraftigt frestar philosopher som
theolo-ger, verldsmenniskan som den kammarlärde. Det enda
sätt att leda detta dystra åskmoln ifrån sig är att låta en
sann christendom väl utveckla de religiösa anlag naturen
bergat efter sitt fall. Ty gäckas menniskans evighetssinne
af religionen, skönkonstläran och philosophiska
specula-tionen i en viss tid, så är visst att det utbryter i svärmeri.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
