Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
m., den egentliga s&kallade provincial stormästaren Tar
död och hans plats vacant. Härtill projecterades Hertigen,
och som pretendentens ålder icke syntes lofva honom en
lång lifstid (han dog år 1788), skulle man söka att bereda
åt Konungen att vid vacancen erhålla dennes function.
Konungen lyssnade verkligen härtill, och att knyta
personliga förbindelser med Pretendenten ansågs vara den
hemliga och verkliga orsaken till Konungens Italienska
resa år 1783 *) Härför talar äfven den manifika present
i penningar, hvarmed Konungen under sitt vistande i Rom
räddade Pretendenten från en eljest oundviklig misere,
de välgerningar han sedan gjorde honom, samt de bona
officia han för dess skull använde. Men kanske egde
Pretendenten aldrig hvad man lofvat sig att finna hos honom.
Kanske var han förbehållen eller sjelf confunderad, kanske
sällan nog nykter för att kunna ingå uti någon negotiation af
denna natur. Något document måtte han väl hafva lemnat.
Emellertid gick Provincialmästarevalet för sig, och
•) Det allmänna missnöje, som inom landet yttrades mot denna resa, ut*
talade sig äfven från Savolaks. Uti Tidskriften Tryckfriheten den väl*
signade, som utgafs denna tid i Stockholm af en Finsk Major, Peter Lund,
läses för den 20 Jan. 1784 i ett bref från en Comminister i Svenska Karelen
till Förläggaren bland annat följande: "Om tesan sker, hvarom jag dock i min
ringhet storligen tviflar, så vet jag nog förut att den har vårt allmänna väl
till föremål, men jag begär att bli underrättad om specialia. Cui bono
do-minel Om förbund gjordes med Italienska makterna, som ligga så långt af*
lägsne från vårt fädernesland? Det är väl saunt att detta landet, som våra
tappra och årliga Svenska Östgöther för mänga många år sedan inkräktat,
borde efter lag höra Sverige tul, åtminstone med samma rätt och på samma
sätt som Norge, Schleswig, Holstein, Stormarn, Dittmarsen, Pommern etc.
bvilka provinser äfven ligga långt ifrån Rikslyertat. Men (iud nås! allt går
just intet efter önskan ocli billighet denna tiden.
Sker denne färd derjemte i uppsåt att beskåda de många förunderliga
och sällsamma ting, som man säger mverflöda i Italien och hvilka i så mänga
böcker besknfvas, så vågar jag underdånigt och etifäldeligen påstå, att har
i dessa aflägsna landsorter, dessa steniga ocn ofruktbara sandbackar i Savolaks,
tinnas ämnen som för deras sällsynthet fortena och skulle få ej allenast alla
Senatorernas, utan äfven vår Nådiga Konungs uppmärksamhet långt mera än
den beryktade S:t Petri kyrka i Rom. Det är kanske icke mera än på detta
här stäfle i verlden man irälfar ett folk som lågar af en äkta och brinnande
kärlek för sitt konungahus, som är mtaget af en trohet och ett nit utan like,
och soin dageiigen utgjuter sig i de uppriktigaste böner och önskningar för
deras Regents val. Det torde vara en i alla andra länder ovanlig, men här är
det en stundlig syn, att se de gamla fäderne under deras Runors sang
uppmana sina harn till trohet emot Ölverhet och Fädernesland, och sjungande for*
tälja dem om (iustafs välgerningar emot deras fosterbygd.’* 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
