Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
marken en anna vidlyftigare skrifbok for honom. Någon
af forsamlingens prester (pastor Warén?), som hort talas
om gossens stora skriflust, skänkte honom slutligen en
skrifven forskrift, hvarefter Paavo, sedan han af samma
man eller annorstädes ifrån lyckats få sig bläck och
papper, fullbordade sin skrifknnnighet. Någon särdeles
mästare deri blef han väl aldrig, hvarken som kalligraf eller
som ortograf. I en af sina runor, den han författat enkom
om bokstäfverna, anställer han generalmönstring med dem,
och kommen till P säger han, att det ensamt vore
tillräckligt for barnen, och ungefär detsamma yttrar han om T,
hvårföre B och D enligt hans tanke alltforväl kunde
undvaras. Deremot är ur finsk synpunkt just ingenting att
anmärka, men så mycket mer deremot, att han sjelf illa
utförde i praxis, hvad han teoretiskt erkände vara rätt
Oupphörligt förvexlar han b med p och d med t, och
skrif-ver tillochmed sitt eget namn kanske lika ofta Baavo eller
B avo som Paavo eller Pavo, ty äfven de långa
vokalljuden skref han än med dubbelvokal än med enkel.
Emellertid var hans handstil ganska läslig och den ortografiska
utstyrseln i alla fall så god, att den ej lade något
märkbart hinder i vägen vid läsandet af hvad han skrifvit.
Nuförtiden, då både tryckta och skrifna förskrifter äro vida
lättare att erhålla, papper och bläck ej heller så rara samt
då äfven exemplet af fiere skrifkunnige rundtomkring i sin
mon verkar till efterföljd, vore det ej något särskildt
an-märkningsvärdt, om allmogens barn lärde sig skrifva,
såsom de ock nog ofta göra, men ännu för sjuttio år
tillbaka var förhållandet så i ett som annat icke detsamma,
och derföre hafva de, som förtäljt hans tidigare
lefhads-öden, med rätta såsom en ovanlig förtjenst hos honom
framhållit hans stora lust att lära sig skrifva.
I en af sina sånger förtäljer Paavo sjelf om sin
tidigare ungdom och säger: ”icke har jag varit långt
hemifrån för inhemtandet af lärdom, också kan det vara nog
för en bonde af hemmets skola. Fadren lärde mig känna
en bokstaf, modren en annan, dertill fick jag sedan på
35
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
