Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
flitigt i rörelse från morgonen bittida till aftonen sent,
och detta arbete uträttade han af egen böjelse alldeles
frivilligt utan att på något sätt vara tvnngen dertill.
Korhonen hade af naturen en stark
kroppskonstitution. Hans sätt var rättfram och ärligt, hans lynne fromt
och eftergifvande, så att han lefde i fred och vänskap med
alla menniskor. Med afsigt förolämpade han ingen; sjelf
någongång förolämpad ansåg han det vida bättre att hellre
lida små oförrätter, än att med strängt pockande på egen
rätt åstadkomma missämja och derigenom råka i någons
ovänskap. Hans dotter Anna Greta, värdinna på Koivula
hemman i samma Sonkarinsaari by, erinrade sig ej mer
än en enda gång hafva sett sin fader ond på någon, och
äfven då hade det snart gått öfver.
Ehuru en flitig kyrkogångare och äfven eljest
välbekant med kristendomens läror afhöll Korhonen sig från
nattvarden alltsedan han första gången efter admitteringen
blifvit delaktig deraf. Han ansåg sig höra till deras
antal, om hvilka det i katekesen heter, att de äta och dricka
döden på sig, och såväl presternas som andras varningar
och förmaningar voro fåfänga: de åstadkommo ej någon
ändring i hans öfvertygelse. Så utrustad han ock var med
ett skarpt förstånd och förmögen att begripa både andliga
och verldsliga saker, så var dock säkert ett missförstånd
orsaken till denna hans förvillelse, ty förvillelse måste den
väl kallas. Emellertid kan äfven detta intyga, huru
omöjligt det var att verka någon förändring i hans öfvertygelse,
den han engång fattat på grunder, hvilka för honom sjelf
hade sin giltighet.
Den 1 oktober 1840 begaf sig Korhonen på en half
mils sj ofärd till en af sina grannar, der han hade något
att uträtta. Luften var dimmig. Hans hustru afrådde
honom från att fara och liksom af en aning påminte honom,
att det alltför lätt kunde hända honom någon olycka, när
han redan gammal och krasslig ensam begaf sig ut på sjön
i en sådan dimma. Gubben lät ej öfvertala sig, for och
lofvade snart återvända. Men han återvände ej från den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
