Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
För resten skref Stodias flitigt lyckönsknings - verser
på Grekiska och Latin, sannolikt också standom för
ombytes skull på Hebreiska, ehora vi icke känna att några
bland hans Hebreiska verser blifvit tryckta. I sådana
tillfällighetsdikter på Grekiska och andra döda språk kan
naturligtvis icke bli fråga om någon poesi, och de af
Stodias torde äfven eljest hafva varit temligen dåliga. Det
var tidens sed att tillfällighetsdikten helst skalle skrifvas
på något främmande språk som högst få begrepo; det
ansågs till och med nödvändigt höra till lärd bildning att
kanna fabricera verser på minst tvenne andra språk än
modersmålet — horudana verserna för öfrigt voro kom
alldrig i fråga. Stodias var ingalunda den som ville sätta
sig öfver en sådan fordran, hans lust var tvertom att i
tid och otid npprepa Latinsk och Grekisk vers. Ja det
hörde äfven på sätt och vis till hans befattning, ty
konsistorium fattade den 21 maj 1649 det beslat att om
professoren i Grekiskan och Hebreiskan icke utgåfve
dispu-tationer, så skalle han åtminstone hvaije år offentliggöra
några tal på Grekiska. Stodius ursäktade sig dock den
gången med bristen på Grekiska stilar i akademins
tryckeri samt med det trägna arbete två professioners
skötande gaf honom.
Stodius var icke någon öfverlägsen förmåga, men
dock en egendomlig företeelse inom vår litterära verld.
Kunskapsdriften var hos honom så stark att den qväfdc
förmågan af sjelfständig produktion och kritisk
sammanhållning; mängden af olikartade kunskaper, dem han med
liflig last och oförtröttad flit hopat i sitt minne,
öfverväl-digade hans själ till den grad att ingen helgjuten och
praktisk bildning derur framgick. Han synes hafva befattat
sig med ganska många vetenskaper och språk samt
innehaft ett temligen rikt vetande i dem alla, ehuru fackens
mängd gjorde att han ej hann öfver dilettantens
ståndpunkt i något. I sina föreläsningar förirrade han sig ofta
till vidlyftiga episoder och föga gagnande bisaker som i
längden tröttade åhörarena. Eljest var tidsandan sådan
0
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
