Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kyrkan om söndagen satte Rothovins temHgen hög plikt
och den som tredje gången beträddes med försummelse af
kyrkogång ”skulle stå nppenbara skrift och bota till
kyrkan 3 daler” — ett stadgande som för sin öfverdrifna
stränghets skall sannolikt ganska sällan tillämpades. Loka
torde förhållandet hafva varit med den efter nutida
begrepp oprotestantiska paragrafen 34: ”Hvilken. som äter
och dricker om söndagen eller andra helgedagar förrän han
går i kyrkan, bote en daler.” öl- och bränvins-försäljning
vid kyrkan under gndstjensten förbjndes väl § 20, men
vid jemförelsevis lindrigt straff (strängare likväl i den sista
redaktionen § 46); detta jemte många andra
omständigheter bevisar att dryckenskapen den tiden hade tagit ganska
mycket öfverhand, troligen till följe af de ständiga krigen.
Söndagen tyckes icke i allmänhet hafva blifvit hållen \
synnerlig helgd, ty här förekomma väl §§ som förbjuda
handel i öppna gatnbodar och på torget om söndagar och
helgedagar, men undantag derifrån fick göras vid
marknaderna då man kunde handla efter gudstjänstens slut;
Ro-thovius, som eljest var mycket sträng i detta afseende,
måste väl göra ett sådant medgifvande åt det allmänna
brqket Dop och vigsel borde enligt regeln förrättas i
kyrkan, hvarföre ock Rothovius befallte i § 28 att
dop-fiintar, baptisteria, skulle anskaffas till alla kyrkor, men
för adelns räkning böljade man göra undantag häri ooh
Constitutionerna medgifva det uttryckligen. I
predikningarna tål te Rothovius inga inledningar, utan stadgade i
§ 27: ”presterna skola pro introitu icke stå och vagera hit
och dit, utan straxt de komma på predikostolen utan
något företal uppläsa morgonbönen och den med Fader vår
besluta.” Icke heller efter textens uppläsning fingo
predikanterna böija med granna och långdragna förberedelser,
utan omedelbart skrida till textförklaring. Dessa reglor
förtjenade efterföljd äfven nuförtiden, emedan därigenom
predikan skulle förkortas och få mera sammanhang, i
stället för att nu inledningen vanligen blir en hel predikan
för sig. I § 32 förbjndas predikanterna att anföra hedni-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
