Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tara. Märkligt är att åter 1645 anslogs något antal biblar
af kronan till försäljning for domkyrkans räkning, hvars
tak behöfde fornyas. Vid de reparationer han lät anställa
torde man hafva gått nog skonslöst till väga med
fornlem-ningarne i domkyrkan, att dömma af en tradition som
Elias Brenner år 1672 upptecknat ”efter trovärdigt folks
utsago.” Den lydde nemligen: framme i domkyrkan fanns
en rik abbedissas graf, något uppböjd och försedd med
hennes uthuggna bild, samt på grafstenen en inskrift som
nedkallade Guds hämd öfver den hvilken i framtiden skulle
understå sig att rubba griften, der abbedissan hvilade i
dyrbar skrud. Ku hände sig i Rothovii tid att grafven
för någon orsaks skull öppnades och stenarne aflyftades;
den inmurade dyrbara kistan af sten kunde icke
upplyftas, utan blef derföre uppbruten, och arbetskarlarne kunde
ej afhålla sig ifrån att plundra abbedissans lik på dess
krona, zirater och dyrbara skrud. Då, berättar sagan,
uppsteg hastigt ett åskväder, Thorgubben åkte, blixten slog
ned rätt in i den öppnade grafven, dödade tvenne karlar,
gjorde den tredje till fåne i all sin dar, uppref en del af
stengolfvet och afslog knapparne på ljuskronan. Vare sig
nu att berättelsen är sann eller icke, så utvisar den dock
att Rothovii åtgärder icke i allo gillades af folkopinionen,
som ville att gamla grafyar skulle hållas i helgd äfven om
vid dem voro fastade katolska minnen (sepulcra ne
viola-to, deus ultor). För öfrigt inträffade under Rothovii tid
att de flesta ännu qvarstående grafchor i domkyrkan
inreddes till minnesvårdar och hviloplatser för den Finska
krigare-aristokratins mäktiga familjer.
I allmänhet stötte Rothovius ofta emot den
traditionella häfden, ty praktisk och energisk som han var till
hela sitt väsende, men främling i landet, hade han icke
den högre själslyftning som erfordras för att vid moget
genomtänkta reformers införande ändock skona folkets kära
traditioner. Karakteristiskt är hans yttrande i bref af den
3 juni 1646 till rikskansleren: ”här är ett hårdt folk som
dyrkar häfden (consuetudinem) mer än den rätta guden i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
