Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
om hans död spridde sig i WaUensteinä här förlorade den
modet och Svenskarnes Beger var afgjord. Wallensteins
nederlag skulle hafva blifvit ännu fullständigare, om icke
dimman for Stålhandske dolt fiendens oordning till dess
den i någon mån hunnit afhjelpas. Mörkret åtskilde de
stridande härarne, som båda hade förlorat sin bästa
anförare: Gustaf Adolf och Pappenheim.
Sedan konungen var död hade hertig Bernhard af
Weimar en kort tid öfverbefälet i den förenade Svenska
och Tyska armén, med hvilken han dref de kejserliga ur
Sachsen; men när Axel Oxenstjerna fått oinskränkt
fullmakt att leda ärenderna i Tyskland, fördelade han
krigs-styrkan i flere skilda härar och lemnade befälet öfver
huf-vudhären åt sin svärson Gustaf Horn. For den
protestantiska saken var det kanske en förlnst att hertig Bernhard
ej fick behålla högsta befälet och vara generalissimus
öfver det evangeliska förbundets arméer; ty genom sina
personliga egenskaper var han det kallet fullt vuxen och skulle
såsom Tysk bättre kunnat sammanhålla de allierade Tyska
småfurstarne än någon Svensk, sedan Gustaf Adolf ej
mera var till. Kriget hade derigenom kunnat slutas
fortare och med bättre resultater för det protestantiska
Tyskland, fastän icke for Sverige. Men Oxenstjerna och
Svenska regeringen såg, såsom naturligt var, i främsta rummet
på Sveriges och Svenska krigarenas fordel, samt ville
förfoga öfver de Tyska härarne efter eget behag, hvarigenom
alliansen småningom upplöstes och kriget drog ut på
längden, utan att de många segrarne knnde medföra något
synnerligt resultat. Tyskarne, som dock på slagfälten
utgjorde flertalet, måste helt naturligt misstycka
Svenskarnes eröfringslystnad och frukta utländskt förtryck mer än
det inhemska österrikiska. Åfven Oxenstjerna insåg att
han behöfde en stödjepunkt för sina operationer inom
Tyskland, och ville derföre på konventet i Heilbronn låta
insätta sig till kurfurste af Mayntz, hvilken plan dock
omintetgjordes af Frankrikes underhandlare. Ännu en tid
segrade dock det stora anseende för skicklighet i krig,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
