Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
båda sidor katoliker; frågan gållde no blott huruvida
Sverige skulle besitta någon del af Tyskland eller icke, man
tvistade om betalningen for Gustaf Adolfs segrar. Derföre
fick kriget en rå och vidrig karaktär, blef en
blodsutgjutelse till tidsfordrif och ett häijande utan högre syftemål;
hvad den goda saken vunnit genom Gustaf Adolfs
uppträdande till de undertrycktas försvar, tillintetgjordes åter
genom röfvare-kriget efter 1635. Sachsen slöt enskild fred
med Österrike den 20 maj 1635, och började i oktober
samma år krig mot Sverige; nästan hela det öfriga
Tyskland följde Sachsens exempel och höll fred med kejsaren
så ofta ej Svenska hären gick alltför nära på lifvet. Man
kan i allmänhet icke förtänka Sachsarne och de öfriga
Tyskarne att de, efter ett så långt och häftigt krig och*
då landet var temligen ruin er ad t, framför allt längtade
efter fred och befrielse från de utländska härarne. Hertig
Bernhard af Weimar hade fått Elsass till besittning och
skilde sig ifrån Svenska förbundet, anslutande sig till
Frankrike. Emot Axel Oxenstjerna utbröt ett svårt
uppror i Svenska hären, som begynte på egen hand
underhandla med Sachsen, fordrade sin utestående sold, och
hotade att hålla Oxenstjerna fången i Magdeburg tills dess
fordringar voro uppfyllda. Då kom öfverbefalhafvaren
Banér dit, lät några ännu trogna sqvadroner ryttare om
natten den 19 seph 1635 hemligen bortföra Oxenstjerna ur
Magdeburg, begagnade sedan sitt stora inflytande öfver
soldaterna till att skrämma officerarne, och lyckades
slutligen återställa ordningen och lydnaden inom hären. Den
i Stockholm samlade riksdagen var bullersam, ständerna
bångstyriga och missnöjda med kriget. Bondeståndet
kno-tade högt öfver de ständiga utpressningarne som ruinerade
landet, fordrade skyndsam fred och nedsättning i
skatterna, eljest skulle det gå hem ifrån hela riksdagen; genom
klok öfvertalning och några eftergifter stillades dock
böndernas tyvärr alltför väl grundade knot. Till och med en
del af adeln, med Pehr Brahe i spetsen, fordrade fred och
nekade att göra flere uppoffringar af sina privilegier. Den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
