Finska kriget 1808-1809 / 228 (1898) Author: Carl Otto Nordensvan - Tema: War Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lappo. Nerpes

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

var striden i full gång. Ryssarna utvecklade äfven å sin sida en lång kedja och gingo
oförtrutet till anfall. Karelarna, som voro medtagna af nattvak och den ansträngande
framryckningen genom skogen, trängdes efter någon stund bakåt. Just då anlände
Adlercreutz till platsen. Vredgad vände han sig till major Tujulin vid Savolaks jägare
och befallde denne att, så snart desse hunno fram, förstärka karelarna. Snart skedde
detta, och de båda Savolaksjägarbataljonerna under Tujulins och kapten Brunows
befäl utvecklade sig i en tät kedja i skogen. Brigadchefen Cronstedt förde själf
densamma framåt, och nu måste ryssarna vika. Svår var emellertid framryckningen i
den täta, snåriga och steniga skogen, envist var fiendens motstånd, och endast
långsamt kom man framåt, hvarvid bajonetten många gånger måste tagas till hjälp.

Savolaksarnas framryckning.

Savolaks infanteri hade snart upphunnit kedjan, och Adlercreutz stod i begrepp att
sätta in detsamma, men trots sina bristfälliga skodon och sargade fötter ville jägarna
icke dela med sig en uppgift, hvilken de ansågo såsom sin företrädesrätt. Döbeln,
som slutligen fann de ständiga uppehållen i framryckningen allt för pinsamma, anhöll
att få aflösa savolaksarna men fick från desse ett afvisande svar. »När vi vika tillbaka,»
svarade de Adlercreutz, »må herr generalen aflösa oss.» Denne log och lät hälsa
Döbeln, att det nog snart skulle blifva björneborgarnas tur. Slutligen blef motståndet
dock så häftigt, att två Savolaks infanteri-(half-)bataljoner måste sättas in. I en dubbel
kedja kastade majorerna Ehrenroth och v. Törne sina trupper in i stridsvimlet.
Bredbent och trygg skrattade den gamle Törne — han skulle snart fylla 56 år — åt de
fientliga kulorna, men så sleto de sönder hans nya rockskört, och då upptändes

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>