Sång till finska arméen / 6 (1809) Author: Per Adolf Granberg Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sång till finska arméen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Att pröfva folkets mod; men strid emot dess dygder, Och segrarn, ljungande med öfverlägsen här I skötet af ett land, som inga faror anar, Dig Finlands tappre son, som ännu vapen bär, Från dina eders helgd, från dina pligter manar. Men rörde dig hans rop, men skrämde dig hans hot? Nej, dessa stolta berg, som skugga dina gärden,         Med åskor kring sin spets och böljor vid sin fot, Stå icke bådas våld med lika kraft emot, Än du stod oförsagd mot löftena och svärden. Af styrkans hårda lag från dina hyddor trängd, Med hjertat brinnande för hem och barn och maka, Du banade en väg af drifvans murar stängd, Och trotsade dess djup, och mätte blott dess längd Med hopp att segerföljd få vandra den tillbaka. O fordna tiders dygd! O kärlek till ett land! Som lyfter Spartas namn ur seklernas ruiner, Ditt Tempel pryder änn det gamla Thules strand, Och lågan ännu klar ifrån det altar skiner, Som byggdes kolossalt af våra fäders hand. Hur mäktigt är ett folk vid sina krafters spänning. Som, öfvande sin pligt och yrkande sin rätt, I farans ögonblick ej byter tänkesätt Och söker för sin blygd den feges förevänning! Må den, som, född till slaf, ej högre känslor fick, Åt våldets räckta ok en villig skullra bjuda, Och knäböjd och försagd utaf dess ljungeldsblick, Till nesa för sig sjelf dess öfverdåd förguda.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>