Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ankor, önskningar och behof, ditt gif-
wa dem tillfälle till ömsesidig uppbyg-
gelse och uppmuntrats, är ett af hufwud-
ändaniålett med detta blad Mttd bäf-
wan och i känsla af sin ytterliga swag-
het och oförmåga går den utsedda re-
daktionen att öfwertaga ledningeln dek-
af. Mea femte det wi tacka ana dem,
som lofwat oss sin hjeip wid sjelftva
arbetet, fördrifta tvi oss äfwen att bedja
de många männer, kände och otättde,
som på ett eller annat nits ntedivcrkat
tvid bladets iståndsättande, attkförena
sig med ofsien bön till honom, hivats
kraft är lika werksam i de stvagia som
i de starka, att hcn i fin tvishet och
nåd wille leda detta företag så, satt det
bortsedt från hivat-jo mensklig egenwilia
och trångbröstadt partifinne, ntålända
hans stora och heliga namn tiksl ära.
Hör oss, o Herre,för din enföddeiSons
skuld. Amenl l
—-
Med anledning uf dett stun-
dande landtdagen. - .-
Hwar och en, som hunnit ettjstycke
in i medelåldern, torde ännu kunna på-
minna sig hwilkeit djup rörels det
wäckte, när dåwarande prosessoren, se-
dermera biskopen Frans Ludwig Schau-
man för första gången offentligen utta-
lade Finlands betättigande till landtdag
Man kände att detta ord uttryckt-s det
djupaste behof wårt folk såsom sådant
kunde erfara. Och då senare ——. cfkck
januariutskottet och de dermed samman-
hängande tilldragelserna, hwilka« sent
torde komma att förgätas — detta ord
blef en werklighet, då tvtirt knifäm-
tionella lif återuppwäcktes ur sin länga
dwäla och landtdagen sammankallades
år 1863, inträdde en tid, fådat« det
blott gifwit få i nationernas his aria,
då alla enskilda intressen förstoimsa ach
hela landet samlar sig kring entenda
tanke· Ung och gammal, mans och
qwinna, hög och låg kände att med
tvårt folks rätt till sjelfftyrelse fisker-
landet blifwit en dubbelt kärt,s att
denna sätt är af sådant slag att fplkm
ofta warit redo att köpa den med sitt
blod, att tå sen kan grundas hoppet
om tvida:«-. ««c-.;n-.steg, om andlig Ahima-
teriel föi«!tss·att. «
det stod -is-«"g.« omkring fin luttd«.,;-dqg,
fästande t. T- denna fina förhoppningar-
få mora å ;t: sida skift-ten de intim-som
i de första landtdagarne hade listi: och
stämma, få walde som sjelfskrier med-
wetne af sitt anstvar inför Taadetxk Dc
insågo att deras mandat kilade -d2m
motswarande förpligtelser och att, de
för sina ord och handlingar hade« att
aflägga räkenskap, icke inför ett parti
eller· in tlick, utan inför fädertxeslazudkt
och införL efterwerlden. Deraf detis be-
tydelsefulla utweckling inom alla inskrä-
den, som blef en följd af defi.irstttla,11dt-
dagarnes werksamhet; deraf deit enighet
—III
Brefkort från Osterbottekkk»
Storkyro den 1:fta Titeetnbtsp
Nykterhets frågan är enas dags-nit«,»kst
brännande sådana. Den innest-.rt«« is sig
så många ekonomiska och andliex1 lin-kes-
sen, att man ej må undra om Exsiisatmna
dryftas i de mest skilda kretiatx tFöx
drinkarens hustru som med sui- «!·-t«:-jntar
hem sitt stöd liksom för bränwinalirsism,.x-
ren och krögaren som deras hafwa sinspi
nomiska bergning, för filantropen sunt str-
fkar sitt folks och sin samtids tnäl takts-ni
för statsmannen som eger stiftti ing,," Jm-
denna fråga sitt stora, djupa intresse-
Hur skulle det ock kunna wara utmarkern-
da? Ett sträfwande som upptar st siden
mot en fiende den der årlig-ii kräftor-sk en
summa af 25 miljoner mark as etisqu-
tigt folk, som sänder tusental as desäc sö-
ner till fängelserna och dårhuseti, soin spri-
der sorg, twedrägt och förbannelse hivar-
helst den går fram, skulle den ej trikma
uppmärksamhet och anslutning? Meri Jaen-
na anslutning är ej så odelad tvi gerna
önskade se densamma. —- Under det spl-
ket står färdigt att assäga sig cr- as fina
få njutningar, finnes det kis-öser i loårt
land, hwilka, ware sig af okunnighet« on-.
frågans wigt och allwar eller as filants·z«.
pisk likgiltighet, stå mer eller mindre främ-
mande för henne. Och dessa folkklassex«
äro dock de, hwilka aga flere medel att
göre liftoet angenämt, de ega sin bild-
ning- sin litteratiir, sina beqäma hem och
sitt sällsk -. -—— Allt mer otlz mer t«np«-
ståts ock hos softerlandoioätittete den frå-
gan: skall uykterhetssttäswandetblifwa ett
aj- de mango frågor hwilka ,,.widga klys-
taM och åtskilja ,,landets kraft«, idess
bildade öfwerklass, Och ni hoppas ocii
Och otn sålunda .lan·-. -·
med hwilken de stora principfrågorna
afgjordes. Särskildt föregick i detta
afseende wårt första stånd med ett wär-
digt exempel, i det det lungt och manligt
nedlade det ena efter det andra affina
priwilegier, under erkännande af att ett
fortfarande åtnjutande af dem tvore
oförenligt med rätt och billighet och att
det tvar en glad pligt att, offra dem för
det allmänna bästa. —- Dctta war de
första wackra bladen i tvärt konstitutio-
ncla lifs historia.
Tjugufem år hafwa sedan dess för-
fiutit. En ny generation har fändt
nya ledande män i de förras ställe·
Llfweit nu står en landtdag för dörren.
Har fosterlandstvännen orsak att emotse
äfwen denna med samma förtroende
osch tillförsigt som han emotsåg de första?
Skall denna wisa fig wärd ett dylikt
förtroende? Gud allena ser i det för-
birgadez men en blick tillbaka på den
sistsörftntna landtdagen, som war en
tummelplats för partilidelfer och, särskildt
hivad Ridderskapet och Adela beträffar,
för sjelfwiska ståndsintressen, lemnar
ett nog sorgligt stvar på denna fråga.
Derpå sivara ock de talrika walupprop,
sotn denna sommar wädjat, icke till
fosterlands kärleken, utan till de enskilda
lidelserna. Djupt fplittrsadt står tvärt
fotk i dag i mot hwarandra kämpande
partier, och de mätts ord, som ännu
kefwa lugn och sans qwar att tillropa
fiska landsmän en murning, förklinga
ohörda. —- Ar då Finlands ställning
nr. få betryggad, att det ej längre har
behof af sina söners gemensamma ar-
bete för dess wäl? Är det mål, som
hägrat för oss för tjugufem år sedan
redan uppnådt? Hotar ingen fara längre
utifrån, som det woro alla medborgares
sak att gemensamt söka aftoärja? Må
tpi kasta blicken omkring oss och se på
Oftersjöprowinsernas exempel. Det
torde äfwen toara kändt att i Ryssland
finnes ett mäktigt parti, som hwarjc
dag tillwäxer i inflytande, htvilket be-
traktar tvår fjelfftyrelfe och politiska ut-
toeckling icke allenast med afund utan
såsoni en kränkning mot Ryssland.
Haftva tvi werkligeti, med sådana för-
hållatiden för ögonen, råd att kasta
liort tvära krafter på det font warit
after mäktigare rikenas förderf —- på
inre partistrider?
En fråga af stor betydelse — den
oin det finska språkets officiela ställning
—- har nyligen blifwit afgjord. Det
ti- koisscrlj sas-Mari denna fråga år
säd-sti, utt det bott tillkomma sniket
fjelft att genom sina representanter fatta
beslut derom, och det kan derföre icke
,annat än beklagas, att dess afgörande
i sista hand blifwit undandragen landt-
dagen. Men å andra sidan är sjelstva
saken— det finska folkets rätt att få
det finska språket erkändt som offi-
cielt språk i Finla nd —- äfwen så-
dan, att en finfkglandtdag icke kun-
nat fatta mera en ett beslut derom.
Detta beslut war således på förhand
giftoet, och frågans fanktionerande af
den ena statsmakten allena, blir der-
sör i fjelftva werket icke något fel, an-
tro i det längsta att så ej skall blifwa
fallet, men detta hopp kan gå i fullbor-
lron blott så, att nykterhetssträfwandet
minner hwarje samhällsklass’ ej blott upp-
inärksamhet utan aktiwa hjelp, denna frå-
ga kan ej lösas annorlunda än genant
absolutismens slutliga seger. Månne här-
för finnas rimliga utsigter? Jo i hän-
delse regering och ständer genant nykter-
hetswänlig lagstiftning stöda den opinion,
. Invilken redan finnes och som dagligen
tväxer i styrka och intensiwitet. Ty så-
som en lag utan motswarande opinion är
en död bokstaf, så är ock en opinion utan
niotstvarande lag maktlös-·
Som kändt erhöll landet genom sedna-
fte ständermöie en ny bräntvins förord-
ning, hwilken trädde i kraft den 1:sta Ja-
nuari detta år. Denna förordning måste
betecknas som nykterhetswänlig Den har
ock derftir blifwit af mången mottagen
med «-.-’tdje af audra med misstroende-
För I-. erera porten skall det bliswa af
ej rim intresse då dess werkningar från
helts landet blifwa kända. Till dess nå-
gra fatta från detta län. Är 1880 an-
höll-;- T änets, till Wasa kontrollörs distäickt
höran«.e 11 brännerier, om rätt att brän-
na «:rka 900,000 knr bränwin. Emel-
i—— «- snssnoo dispotiibia endast 650,000
; utgaftoos och tillwerkades. Jutte-
warande år, eller det första sedan den
nya författningen trädt i kraft, har utta-
gits iiränningsrätt till 250,000 kur af 4
brännerier. Sålunda en minskning af c.
400,0t)() knr, under det 7 brännerier
stått i o.derksamhet. Lat wara att la-
gren ivid utgå-agor as liksä warit stora,
största f.kijensten har rock dtn omnämn-
da föto.«?«ningen. Wid Wasti poliskansp
mart- bsisäldes under tiden Jan.–-—Nov.
nat än i forntelt hänseende. Men
säger man, detaljbeftännnelferna äro
dock sådana att de icke kunna till-
fredftälla oss. Och detta må kanske
wara fant, men de äro i alla fall sä-
dana att de lemna de centrala embets-
werkatt frihet att sjelfwa kvälja sitt
språk och att de flesta werk faktiskt walt
det swenska. Men, säger man åter,
den swenfka kulturens bestånd hotas
genom den utgång saken tagit. Har
då den swenfka kulturen werkligen så
litet rotiäfte här i landet, att dess be-
stånd kan blifwa undergräfdt genom en
enkel och nog länge fördröjd gärd af
rätt-visa? När har man wäl sett att
en kultur hwarken uppkommer eller för-
swinner genom ett beslut, ware sig af
regering eller ständer? Har ej, när
alt går omkring, den swenska kulturen
hos oss, genom sin fortfarande weer-
werkan med Smerge, ja, med hela Skan-
dinawien, ett wida starkare ryggstöd än
någonsin den unga finska? stan wäl
ett framhållande as dylika farhågor wara
annat än en tom lek med ord, enowis
uppmaning till kamp med wäderqtvarnar.
Emellertid går det ett rykte, hwars
sanningsenlighet wi dock i det längsta
önska betwifla, att ett af de i tvärt
land kämpande partierna wore sinnadt,
att tvid nu inftundande landtdag tväcka
motion om det finska språkrefkriptets
upphäfwande eller åtminstone om tvä-
fentliga förändringar deri. Ryktet til-
lägger att flere af partiets mera sansade
män enträget hafwa afrådt derifrån,
men att flertalet stannat wid att ,,par-
tiets wärdigljet«« fordrade ett sådant
förfaringssätt. Samtidigt förmälas från
annat håll att hufwudmännen för de
finskfiendtliga sträfwandetta i Ryssland
gerna skola fe att de inre striderna i
Finland nå den spets, att Finlands
egen landtdag petitionerar om upphäf-
wandet af finskan såsom officielt språk,
för att å sin sida söka anwända sitt
inflytande derhän, att hwarko finskan
eller swenskan längre skola wara offi-
ciela språk i Finland, utan ett tredje
fpåk —- det, som nu är officiell i
Osterprotoinferna.
Skall tvål någon finsk man wåga
taga på sig anfwaret att leda sitt land
in i yttre förwecklingar, fråii hwilka
en sent tvaknad besinning kanske ej mer
skola rädda det? Wi tro det ej. Wi
tro att stundens strider ofta kunna göra
blodet hett nog, och att derunder, ty-
wärr, beklagliga. öfwerilningar kunna
ste; men tvi tvaga-dock ännu tro, att
1888 års män i. lika hög grad som
1863 års män wilja sitt land wäl samt
äro lika redo att, när det gäller, offra
enskilda intressen och kärwordna synpunk-
ter. Det är icke fruktan, icke en feg efter-
gift för främmande inflytande, som här
kommer i fråga. Dett gäller attien tid
af mer ätt manligt allwar manligt famla
sig och befinna hivad som i fjelfwa werket
är wärdigt och hwad som icke är det-
Det gäller just att tillbaka hwarje be-
hof af en dylik inblandning och att öp-
pet inför werlden häfda, att Finlands
folk är skickligt och moget att fielft sköta
för fylleri inalles 246 personer under det
antalet å nämnde personer under samma
tid 1887 stigit till 164 eller Vz mindre.
Har liknande resultat wunnits i andra
delar af wårt land, så har den nya för-
ordningen på ett eklatant sätt wisat den
iväg en blifwande lagstiftning bör inslå
till dess målet wunnits: Ett från rus-
dryckernas förbannelse fritt Finland.
E. B
—-
löndg lag nit mensklig lag.
(Tal i Londons sedlighets förening.)
os St. B. Eros-ky.
Justitieministern (Lot-d Chief Justiee)
har nyligen uttalat följande ord: ,,Om
en man och en qwinna, hwilka båda kom-
mit till myndig ålder och tveka hivad de
göra, företaga sig att bryta Guds lag, få
kan, nej så bör den menskliga lagen icke
hindra dem; en dylik inblandning från den
menskliga lagens sida kan icke annat än
åstadkomma ondt. —
Jag betwiflar icke att denna statsman
är en framstående man och att det kan
wara betänkligt nog att uppträda emot
honom. Men då han med full öfwer-
erläggning i ett offentligt tal sägas att roi
icke böra lagstifta om osedligheten, kan
jag icke längre tiga· Jag kan det så
mycket mindre som den förening, som gjort
mig äran att kalla mig till detta möte,
har en oafwisligt rätt aii fordra, att jag
skall nttaka mig i detta wigtiga ämne·
Eder uppgift, ärade församling, är att
arbeta för att lagen skall stämpla såfoni
orätt det som i fjelswa werket är orätt, och
att följaktligen lagstifning måste ske i
sina angelägenheter, samt att dess re-
presentanter äro genomträngda af den
werkliga konstitutionatisiuens ido, son-.
afser, icke de representerandes utan de
representerades önskningar och behof.
J den mån Finland står enigt, och för-
troende råder emellan dess folkoch dess
landtdag, i den mån kunna äfwen yttre
faror aflägsnas; men förlora landet
en gång förtroendet för fin landtdag,
då blir dess öde äfweit oberäkneligt
Nyheter för dagen.
— Till senator och ledamot af ju-
stitiedepartementet är direktören wid
Statskontoret N. J. Fellman ut-
nämnd.
— Från tvår folkskola. Helsing-
fors folkskolors lärare- och lärarinne-
förening beslöt wid ett den 28 Nov.
hållet möte att söka åstadkonima en
förändring af folkfkoleförordningen der-
hän att biträdande folkfkolelärare pch
lärarinnor, hwilka utgöra en stor pro-
cent af landets foltskollärarekår, måtte
erhålla pension. En komitö nedsattes
för ändamålet.
— Sedlighetsfrågau. Det utlä-
tande prokuratorn afgifwit såsom fwar
på de skriftliga inlagor, som från flere
håll inlupit till honom med uppmaning
att öfwerwaka, det lagens stadganden
mot otukt hållas i helgd, kommer att upp-
tagas till behandling af senaten. Wi
tvåga i det längsta hoppas att landets
senat icke skall upprätthålla en institu-
tion, som tillkommit i strid mot lan-
dets lagar och som hwarje rättänkande
medborgare måste betrakta med afsky.
— Från söndagsskolan. J Hel-
singfors underwifas f. n. efter hwad
tvi tro, omkring t,100föndagsskolebarn
af 83 lära1·e eller lärarinnor, fördela-
de på följande sätt: Stadsmissio-
nen 550 elewer, 35 lärare; Amons-
hufet: 240 elewer, 17 lärare; Georgs-
gatan 12 (Metodistförfamlingen): 230
elewer, 23 lärare; Grästviksgatan (Bap-
tistsörfamlingen); 50 elewer, 4 lärare;
Rödbergsgatait 10 (Privat): 30elewer,
4 lärare. —s-Endast de amerikanska
söndagsskolorna äro här upptagna.
—- Cibiläktenskapet. Då hwarken
regeringens eller kyrkomötets förslag till
dissenterlag är egnadt att tillfredsställa
det djupa lie-hos af religionsfrihet, som
waknat i tvärt land, är man betänkt
på att ingå till landtdagen med en
petition om införandet afborgerligt äk-
tenskap. Listor för namnunderskrifter
cirkulera.
— EU masspetition om den regle-
menterade prostitutionens upphäfwande
kommer att tillftällas landtdagen. Denna
petition synes hafwa wunnit stor an-
slutning-
— Nykterhetspekitioneu. Till de
många kommuner, som förenat sig om
petitioti till landtdagen i enlighet med
5:te allmänna nykterhets mötets komi-
mycket, för hwilket den menskliga rättwi-
san hittills blundat. J hafwen gått framåt
emot Edert mål och redan tvunnit mycket,
ja mera än man för några få år sedan
ens ansåg möjligt att J skulle kunna
winna. Jag gläder mig med Eder åt de
brödsmulor J wunnit, men jag är icke
nöjd förrän J winnen hela brödet —
nemligen fullt erkännande af den mening
den störste af alla lagstiftare hade, då
Han på taflan af sten skref det sjette
budet.
Jag wet att man skall anse det idio-
tiskt af mig att säga så; jag wet äfwen
att de sinnes, som anse att det rätta
alltid är mer eller mindre idiotiskt. Men
det är icke till dem utan till Edet, jag
wänder mig, när jag frågar: hwarför
skall det fjette budet allena lemnas utan
afseende i wår menskliga lagstifning, när
denna upptagit alla de öfriga budens J
Hans tanke, som gaf buden och ordnade
oem, är wäl det sjette budet af större
wigt än det sjunde-
Den menskliga rättwisen förföljer stöl-
den och uppsöker tjufwen. Och detta är
i sin ordning. Den menskliga rättwisan
skyddar medborgarenes goda namn och
rykte för förtal och ärakränkande beskyll-
ningar; äfwen det är rätt att få sker-
Men en synd, som är ännu mera utbredd
än tjufwad och ärekränkning och som, just
derföre att den är så utbredd, äfwen är
så fördreflig, för den blundar den mensk-
liga - rättwisan.
Jag mill försöka förstå den synpunkt,
stått hwilken ministern betraktar sakerna.
Han utgår synbarligen från den åsigt,
att lagen endast bör träda emellan för
att skyddamedborgarne och icke för
att undertrycka synden. Ju-
ttks förslag, tjtafnza i danar-ni- anslutit
sig Lillkyro, Sterier IPX-idioti- ditt
Wörö kommuner-. — Massmöte hölls
den 27 Nov· i Wafa wid hwilket för-
slagets alla moment godkändes. Dess-
utom beslöt mötet petitionera om få-
dant tillägg till paragraf 6 mom. 3 i
bränwinsförfattningen att winhandlare
icke egde rösträtt i fråga om utminute-
ringsrätt.
—- Försäljningeu i Alliaushuset
den 6 dennes inbragte 1,238 mk 70
p:i, och uttalas härmed ett hjertligt
tack till dem, som på ett eller annat
sätt dertill««bidragit.
— Ny nykterhetsföreuiug. Wid
ett den 31 Augusti i Kiwinebb af stud.
A. Mäkinen hållet föredrag beslöts att
bilda en ny nykterhetsföreniitg. Zl)
medlemmar undertecknade sig genast.
Föreningens namn är ,,Rajala«« och
dessj ordf. tullwaktmästar J. W. Saa-
rinen. För närmarande är medlem-
nes antal 79.
— Frän den inre mistat-cm J
Kotka har sedan några år tillbaka be-
driftvits eu mycket ifrig missionswerk-
samhet, hufwudfakligen af norska predi-
kanter. Med nästan amerikansk snabb-
het har ett bönehus blifwet uppfördt,
ty staden saknar en luthersk kyrka, ehu-
ru den har en grekisk. På senare ti-
der har i föreningens för denna mis-
sion tjenst antagits pastor A. Malm-
ström, förut hednamisfionär i Afrika
och derefter en tid anftäld som swenfk
prest i Amerika.
Predikanteii Karl Oreft, känd
inom wårt lands swenska socknar och
f. n. anftäld som fjömanspredikant i
Söderhamn i Stoerige, wistas på en
permissionsresa i Finland och predikar
i de österbotniska kuststädcrna.
Predskanten H. Bror-Zn, som till-
bringat ett är i England, återtvänder
till stilett till hemlandet.«
M
Boknnmälan.
Guds rikes historia. framställd
af E. H. Alopaeus. För-sta de-
len, Gamla Testamertets tid,
— Borgå. Werner Söderströms
förlag. På ett enkelt, klart och till-
talande sätt ger Borgå stifts åldrige
biskop här en öfwerblick öfwer det hög-
sta af alla ämnen, få widt detta är
upplåtet för menniskor att fatta. Wi
skola en annan gång återkom-tia till
detta arbete, som säkerligen skall hetsas
med glädje of den ts«istna allmänheten
i wärt lands
Usko ja jokapäiwäisyys, Otto
Funcken kirjoittama. Suomensi
Aatto S. —- Föreliggattde arbete, äf-
wen det utkommit i Borgå på Werner
Söderströms förlag, är genom den
swenska öfwersättningen, Tr o n s W erld
och Hwardagslifwet, redan kändt
och älskadt af en icke ringa del af wå-
ra läsare. Aatto S. är en wäl känd
öswerfättare.
Nykterhetsarbetek, framstäldt i
föredrag af Elis Bergroth. —-
gen menniska samtycker godwilligt att
bliftva bestulen eller att få sin ära kränkt;
men otukt begår man icke utan sitt eget
samtycke och dermed skadar man ingen
annan än sig sjelf. Derföre måste de
förra brotten beifras, men det sista icke.
— Men är detta sant? Skadar man
werkligen ingen annan än sig fjelf genom
osedlighet? Wi behöswer icke se långt
omkring oss-, för att genast finna att så
icke är fallet och att det just är den last
som mest af alla återwerkar på hela sam-
hället, äfwen på dem, som icke fjelfwa
begå den. Förgiftas icke genom den se-
der och föreställningssätt, hemmens lycka
och trefnad, qwinnans ära, mannens kraft?
Aro icke de barn, som bliftoa en följd
af otuktssyndem hemfallna under en oöf-
werwinnerlig böjelse att fjelfwa fortplanta
och utbreda denna last? Har lagetr icke
något answar gentemot dessa barn? Ge-
nom att undandraga oss wårt answar för
dem, få wi med reda penningar betala
en stor del af de fängelser-, arbetshns och
asyler, som befolkas just med dessa barn.
Och då har jag ännu icke talat om de
nödstälde, hungrande, under dryckenskap
hemfallna eländiga qwinnor, font möta oss
öfwerallt.
Men liktväl säger tvår justitieminister
att en lagstiftning emot ett ondt. af ;.i-
don härtoid skulle sjelf åstadkomma mera
ondt än godi. Hwar skulle ioäl den
onda följden häraf wisa fig? Utan twif-
wel skulle ett stort skri uppstå i West-
End; wåra sörnämlättingar och rouåer
skulle blifwa twangna att lägga ett band
på sig, som icke skulle falla dem i smaken.
Men är det wäl för ett ondt af sådant
slag som Englands justitieminister ryggar
tillbaka? Nej, låt oss då till hans egen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
